Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Jag är en tjej som går i skolan och lider av kronisk stress (just på grund av skolan och allt plugg). Jag har varit stressad så pass länge att jag verkligen inte kan minnas hur det känns att inte vara stressad längre. Stressen har blivit en del av min vardag och det har gått så långt att det har blivit uppenbart för alla runtomkring att jag är stressad och alldeles hyper, spänd, orolig och andra stressrelaterade symtom, medan jag själv inte förstår vad de pratar om då jag upplever situationen som normalt.
Jag vill verkligen lugna ner mig men jag har ingen aning om hur, eftersom jag som sagt upplever mina stressymtom och kroppens skrik efter hjälp som något normalt i vardagen och kan därför inte urskilja på när jag är stressad och när jag inte är det, jag är dessutom stressad även när jag inte har något att var stressad över. Min fråga är då: Vad ska jag göra för att lugna ner mig och bli mindre stressad? (Mindfulness och yoga gör mig bara ängslig och jag upplever inget resultat)."
Tack för frågan!
Stress är ett vitt och tämligen diffust begrepp som används idag för att beskriva en rad olika svårigheter i vardagen från att bli ”stressad” över att inte hinna med bussen eller tåget på morgonen till att vilja beskriva allvarligare tillstånd som kronisk oro, ångestrelaterade svårigheter etc. Stress är kroppens inbyggda reaktion på olika påfrestningar i vardagen. Den är funktionell när stressen hjälper oss att mobilisera våra fysiska och psykiska resurser för att prestera effektivt i vardagen och när den är kortvarig. Stressen blir ett problem när den blir frekvent och långdragen så att kroppen inte hinner att återhämta sig, vilket i längden kan leda till psykisk ohälsa.
Det som du beskriver låter som långvarig generaliserad/automatiserad stressreaktion utan tid för återhämtning. Stressen verkar ha blivit en del av din vardag och börjat motverka sitt ursprungliga syfte att få dig prestera mer effektivt. Andra runtomkring ser beteendemönster hos dig som de tolkar som ”negativ” stress samtidigt som man kan utläsa av ditt mejl att du själv är kluven över var går skiljelinjen mellan vad som är normal tillvaro för dig och vad som är en jämnt stressfylld tillvaro.
Vi upplever stress när balansen mellan krav som ställs på oss och de resurser som vi har för att klara av kraven rubbas. Vi upplever alltså att kraven överstiger eller kan överstiga våra resurser. Här spelar det en viktig roll hur vi tänker kring och hur vi tolkar vår situation, kraven och vår förmåga. Lika viktigt är vad vi gör för att hantera kraven och vad det blir för konsekvenser.
Stresshantering går ut på att lära sig dels att göra förändringar i sin faktiska tillvaro till exempel att arbeta färre timmar, säga nej, prioritera uppgifter och sin tid exempelvis, dels att förhålla sig till saker och ting på ett mer nyanserat sätt till exempel att bli mer flexibel i sitt sätt att tänka samt omvärdera saker i livet så att man har tid och kraft att utveckla andra områden i livet. Man behöver ibland professionell hjälp att analysera stressfyllda situationer för att hitta stressens tankemönster, beteendemönster och känslomässiga komponenter samt faktiska omständigheter som sätter igång stressreaktioner. Jag råder dig att kontakta en psykolog för en bedömning inför ett eventuellt hjälpprogram skräddarsytt just till dina svårigheter. Mindfulness och yoga behöver inte vara skadliga men det är önskvärt att dessa åtgärder ingår i ett noggrant övervägt behandlingsprogram.
Lycka till!
Mer läsning: Om pluggstress - så här mår och studerar du bättre!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”