Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Så fort jag har ont någonstans i kroppen så tror jag att jag har cancer och är dödssjuk. Jag orkar inte med det här längre. Jag måste uppsöka läkare hela tiden som säger att allt är bra. Varför tror jag att jag har cancer hela tiden?"
Hej, och tack för din fråga.
Det låter onekligen väldigt tungt och krävande att du ständigt har tankar på att vara drabbad av cancer. Du brottas säkert med massa olika betungande känslor förutom dina tankar, som att vara orolig, ångestfylld och ledsen. Dessutom måste det kännas otroligt frustrerande och upprörande om du inte blir trodd i din kontakt med vården. Det är väldigt viktigt att du får en förklaring på dina besvär för om du bara får höra att du är frisk så är risken att du inte tror det. Du känner ju förmodligen massa olika kroppsliga symptom som med största sannolikhet beror på ångest.
Läs också: Självtest: Se hur du mår psykiskt
Som jag ändå förstår dig så är du medicinskt utredd och fysiskt frisk. Utifrån den lilla informationen jag har så är det inte otänkbart att det rör sig om hälsoångest. Hälsoångest kan, precis som du skriver, innebär en rädsla för att ha drabbats av livshotande sjukdom eller att komma drabbas i framtiden. Det är då vanligt att söka kontakt med vården ofta för att försäkra sig att allt är bra, men tyvärr fungerar detta bara för stunden. Oron över att bli sjuk kommer tillbaka. Du behöver jobba med att i första hand förstå vad som sker och sedan konfrontera dina problem. Det låter som att du har ganska allvarliga besvär men om så inte är fallet kan du alltid prova att läsa om hälsoångest och prova att använda dig av de råd och tips du hittar där. Det skulle även kunna handla om ett tvångssyndrom.
För att vara helt säker och för att få bästa möjliga hjälp rekommenderar jag dig att boka tid för en bedömning. Det kan du göra hos oss eller på din vårdcentral.
Lycka till!
Mer läsning: Jag tror att jag har hypokondri
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
