Hur gör man för att inte använda sig av självskadande beteende?

Hur gör man för att inte använda sig av självskadande beteende?
PrataMera
2017-12-10

"Hur gör man för att inte använda sig av självskadande beteende i form av måltidsbegränsningar? Känns inte som ett anorektiskt beteende utan mer en strategi för mig när jag blir negativ och låst. Jag har Aspergers syndrom och ADHD och har haft anorexia som yngre. Jag vill också bli av med en grundläggande invand negativ syn på livet som är lätt för mig att fastna i då jag levt i psykisk misshandel och tjatsex i 15 år. Har det bra nu med ny partner osv sen 1,5 år tillbaka men nu verkar saker komma upp till ytan när jag börjat jobba igen efter lång sjukskrivning plus en del motgångar med myndigheter."

Hej och tack för din fråga!

Det låter som du har en tuff historia med många tunga erfarenheter. Du beskriver flera diagnoser: Aspbergers syndrom, ADHD och anorexi i yngre år. Om jag tolkar dig rätt har du även levt i en destruktiv relation under många år, vilket du ser har fått konsekvenser för din syn på livet.

Jag uppfattar också att situationen har stabiliserats på senare tid, i och med en trygg relation och återgång i arbete efter långs sjukskrivning och krångel i kontakt med myndigheter. Det är inte ovanligt, även om det kan uppfattas som paradoxalt, att det kommer en sorts krisreaktion när saker börjar falla på plats. Ofta när vi människor hamnar i kris, försöker vi hantera situationen som vi har gjort vid tidigare kriser. Då kan gamla strategier, som inte alltid är så konstruktiva, göra sig gällande igen. Jag undrar om det delvis skulle kunna förklara att du använder dig av måltidbegränsning som självskadebeteende i nuläget, trots att du inte upplever att det fyller samma funktion som det gjorde när du hade anorexi som yngre?

Jag tänker även på en gemensam nämnare för att leva med en ätstörning samt att leva i en relation där man behandlas illa, nämligen att självkänslan urholkas väsentligt. I det ena fallet är det en partners agerande som får den förödande effekten och vad gäller ätstörning så är det beteendet att ignorera de egna behoven som gör den skadan. Detta är naturligtvis svårt och smärtsamt, men jag vill  betona att det på inget vis är omöjlig att reparera. Genom nya erfarenheter i en trygg relation och inte minst genom att förändra sitt ätstörda beteende, bygger man aktivt upp självkänslan igen. Det går faktiskt att likna vid en muskel som tränas.

Kanske känner du igen det jag beskriver? Hur har synen på dig själv (och omvärlden) förändrats av att ha brutit ätstörningen och att lämna en skadlig relation? Du beskriver en benägenhet att fastna i en negativ syn på livet, men det innebär också att du märker skillnad och att det inte pågår konstant. Det som jag tolkar som ätstört beteende, begränsat ätande, aktualiseras i situationer där du känner dig negativ och låst. Jag misstänker att du har en erfarenhet av att det har varit ett sätt att uppleva en känsla av kontroll, ett sätt att dämpa eller stänga av jobbiga tankar och känslor. Ser man det på det viset blir det ju en kortsiktigt ”logisk” lösning. Men du vet kanske också av erfarenhet att de mer långsiktiga konsekvenserna av att använda en sådan strategi snarast förvärrar problemet.

Du frågar hur man gör för att sluta använda det självskadande beteendet måltidsbegränsning. Dels tänker jag att det handlar om att ta reda på vad beteendet fyller för funktion. Är det för att straffa dig? Känna kontroll? Döva ångestfyllda tankar/känslor? Dels tänker jag att du kan använda dig av erfarenheten du har av att bryta en ätstörning. Hur det gick till när du tog dig ur ätstörningen när du var yngre? Kan du använda dig av de erfarenheterna? Ska man skala av det hela är ju tumregeln att göra tvärtom. När du får starkt uppmanande tankar om att minska det du äter för att uppnå en kortvarig lättnad av något slag, behöver du träna på att gå emot dem. Du har en lång historia av olika svårigheter, som troligen länkas ihop på olika vis. Kanhända komplicerar dina neuropsykiatriska diagnoser situationen och påverkar förmågan att förändra den? Om du känner att du behöver hjälp för att börja sortera i din situation tycker jag att du ska ta initiativ till en samtalskontakt.

All lycka till!

Mer läsning: Det går att blir frisk från ätstörningar

 

PrataMeras program
Må bättre med självmedkänsla
Få kunskap och verktyg för att kunna bemöta din hårda inre röst och träna upp din förmåga att vara mer förstående mot dig själv.

Mer läsning

Jag tror inte på mig själv

Läsarfråga: Jag har nästan i hela mitt liv jämfört mig med andra människor och aldrig riktigt trott på min egen förmåga vilket har bidragit till att jag inte vågat vissa saker som att utbilda mig osv. Nu är jag 52 år, ska separera, har haft en lång period där mitt barn har varit sjuk, är utan jobb och jag bara känner hur allt bara står stilla. Är också i klimakteriet med en massa besvär. Har så svårt att acceptera alla dessa förändringar i mitt liv och min kropp och allt som sker. Vad ska jag göra?

Läs mer
Jag har höga krav på mig själv

Läsarfråga: Jag har väldigt höga krav på mig själv vilket jag mår dåligt av, men samtidigt vill jag prestera bra och nå mina höga mål i min idrott, hur gör man då? Problemet är också att jag ställer höga krav inom allt. Jag är inte nöjd med mitt utseende på ett sätt som inte går att förändra [....] Jag är dessutom ofta nedstämd, och stressad över skola, kompisar och träning (hinner ej med det jag vill).

Läs mer
Kan jag göra något åt mitt obehag för folksamlingar?

Läsarfråga: Jag tycker det är jobbigt och känner obehag i stora folksamlingar. Jag har känt så så länge jag kan minnas och det har blivit svårare med åren. Jag tycker att det går bra när jag är med vänner och så men så fort det blir fler människor blir det värre. Går det att göra något åt det?

Läs mer
1 2 3 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Så fungerar behandlingen
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram