Vi vill gärna skydda våra barn från det som är jobbigt. Men att våga vara i och prata även om jobbiga och svåra känslor är bra för vårt mående – och har en skyddande effekt mot framtida psykisk ohälsa.
Att prata känslor med sina barn är alltså viktigt, men kan vara svårt eller kanske till och med ovant för en del föräldrar. Hur gör man då för att öppna dörren till ”känslovärlden” och känslospana tillsammans med sitt barn?
10 råd att ta med sig på vägen
- Visa att alla känslor är okej att ha - “Känslor är bara känslor”, de kommer och går, de är inte farliga och aldrig fel. Även känslor som kan kännas jobbiga att ha är naturliga och viktiga. Känslor är ett slags budskap från oss själva, till oss själva och om oss själva. De har varit viktiga för människans överlevnad genom tiderna och ger oss signaler om att (eventuellt) agera. Dock är det inte alltid okej eller hjälpsamt att agera på känslor, något man ibland kan behöva träna på.
- Var närvarande och försök känna in och spegla vad barnet känner - Visa att du ser och försöker förstå. Även om det inte alltid är så lätt att hinna med, känslor kan ibland svänga fort.
Läs även: Att våga fråga kan göra stor skillnad
- Tillbringa tid tillsammans - Det är inte alltid prat kommer ”på beställning”, t.ex. när vi ställer konkreta frågor om hur dagen varit. Ofta kommer det i stället spontant vid läggdags, badstunden eller kanske i bilen. Så håll dörren öppen för prat. Ha span på om det är i vissa särskilda situationer som ditt barn gärna pratar.
- Ställ öppna frågor - Eller öppna upp för samtal genom att berätta något som du själv varit med om under dagen eller funderar på. Såklart anpassat till barnets ålder.
- Var nyfiken och väck nyfikenhet - Vad är en känsla? Hur känns känslan i kroppen? Varför känner vi som vi känner? Vad vill känslorna säga oss?
- Läs om känslor och ta in dem i leken - Det finns flera barnböcker med känslotema - och såklart kan man beröra vad personer kan tänkas känna i böcker och filmer generellt. I leken kan man naturligt komma in på vad som rör sig i leksaksfigurernas känsloliv, eller vad man själv känner när leken tar slut eller någon annan också vill leka med ens nya bil…
Läs även: Så här kan vi skapa förutsättningar för ökad psykisk hälsa
- ”Trösta med måtta” - Det är viktigt att få vara ledsen ibland. Det är inte farligt att gråta en stund. Såklart ska man som vuxen finnas där och förmedla trygghet och lugn, men kanske kan man ibland behöva få vara i det svåra tillsammans och som vuxen låta bli att vara för snabb med att trösta, torka tårar eller ta fram plåster.
- Träna på att hålla tyst ibland - Ibland behöver man bara få prata, utan att få någons råd eller åsikter.
- Uttryck även dina egna känslor - Men anpassa vad du uttrycker efter barnets ålder och mognad och vad som kan vara relevant för barnet att ta del av. Försök skilja på dina känslor och barnets. Ibland är det lätt att tro att barnet t. ex är oroligt eller ledset för att man själv är det.
- Missa inte att även prata om känslor som upplevs som positiva! - Det är lätt att vi fastnar i att fokusera på det som upplevs som jobbigt, men såklart är det även viktigt att uppmärksamma, prata om och vara i det positiva!
Om man själv inte fått lära sig att sätta ord på sina känslor, eller har bemötts med inställningen att vissa känslor inte är accepterade, kan det såklart vara extra svårt att börja utforska känslolandskapet. Dock är det okej att vara ovan och osäker. Vi behöver inte kunna och veta allt. Man kan vara nyfiken och utforska tillsammans. Och även vi vuxna kan behöva träna på att våga vara i det svåra, och visa våra barn att vi vågar.
Ta hand om dig och varandra!
Ytterligare lästips
Suicide Zeros bok ”Livsviktiga snack”. Boken riktar sig till föräldrar med barn i åldrarna 9–12 år, med syftet att våga prata om det svåra och hjälpa barn att sätta ord på sina känslor. Läs gärna mer på www.suicidezero.se/livsviktigasnack där du också kan beställa boken eller ladda ner den som en PDF. Du hittar även värdefulla tips, råd och övningar som du kan göra själv och tillsammans med ditt barn.
