När man har varit med om en svår förlust eller upplevt något traumatiskt, är något av det svåraste och mest utmanande upplevelsen att ingen frågar hur det känns. Som vän, kollega eller granne vill man inte röra upp starka känslor av ledsenhet och sorg. Man är rädd att säga fel saker. Men att någon vågar fråga hur det egentligen känns, kan vara det som gör mest skillnad när vi mår som sämst.
Att ställa den där lite obekväma frågan, till den nyskilde kollegan på jobbet, till mamman som tappat håret på grund av cancerbehandling, eller till tonåringen som vi ser inte verkar må bra, kan göra stor skillnad för att minska isoleringen och ensamheten vi ofta upplever när vi mår dåligt eller befinner oss i en kris. ”Hur har du det nu?”, ”Hur mår du i den här situationen”, ”Finns det något jag kan göra?” – dessa enkla frågor hjälper den som mår dåligt att känna sig sedd i sin smärta, sorg eller förtvivlan.
Nästa steg är att vara öppen och våga stå kvar. Bara lyssna, om den andra vill prata. Alla vill inte prata. Vissa har behov av att tänka på annat. Men vi vet inte, om vi inte först frågar.
Du behöver inte veta om eller hur du ska hjälpa den andra. Ofta är det just det som gör att vi inte vågar inleda ett samtal eller ställa frågan om hur den andra mår. Vi är rädda för att inte kunna hjälpa till, att inte kunna ge det den andra behöver. Vi blir så fokuserade på våra egna känslor av tillkortakommanden, att vi undviker att fråga. ”Kanske blir det bara värre…” tänker vi. Och de andra på festen, resten av kollegorna på jobbet, alla andra grannar eller föräldrar tänker likadant…Kvar står familjen, maken, mamman, tonårsbarnet, änkan eller änklingen och känner sig ensam och isolerad från omvärlden.
Så våga fråga! Våga stanna kvar och lyssna. Även om det känns obekvämt innan, även om du är orolig att säga eller göra fel. Gör det ändå! Att inte fråga kan innebära mycket större konsekvenser än att inte fråga.
Om det finns behov av samtalsstöd, så kan du på ett väldigt konkret sätt hjälpa till genom att boka tid hos en psykolog eller terapeut, eller åtminstone kolla upp telefonnummer eller webbsidor som personen kan kontakta.
Ta hand om varandra – alla kan göra skillnad, om så bara med en första fråga!
Läs även: Så här kan vi skapa förutsättningar för ökad psykisk hälsa
En kris kan, efter att den är över, få oss att växa som människor. Vi kan med krisen få möjlighet att omvärdera vad som är viktigt i livet och vilja fokusera på sådant vi tidigare tog för givet. Att träffa en vän på riktigt och inte bara via dataskärmen, att inte behöva bära ansiktsmask eller kunna resa mer fritt. Genom att medvetandegöra vad vi tycker är viktigt och värderar i livet, kan vår livskvalitet öka och vår ångest kan minska.
Vi har en tendens att tro på det vi tänker, utan att faktiskt ha bevis för att det är sant. En tanke kan skapa stress, oro och dra oss med långt in i katastroftankens värld. ”Jag gick förbi någon som hostade, nu kommer jag säkert bli sjuk, kanske dö, vad händer då med mina nära och kära…”. Men det finns strategier för att inte dras med i dessa tankar.
En kris uppstår när våra tidigare erfarenheter inte räcker för att vi ska kunna hantera en ny och svår situation vi står inför, utan att börja må dåligt.
