fbpx
Hur (över)lever man när barnen flyttar hemifrån?
#

Det borde inte komma som en chock. Ända sedan den dagen man fick ett positivt svar på graviditetstestet eller barnbesked från adoptionsbyrån har man ju vetat att de må liven en gång ska bli stora och flytta hemifrån. Ändå kan det kännas som en kalldusch den dagen det händer.

Hur ska man kunna ta in att barnen som nyss tog sina första stapplande steg nu med stora kliv är på väg ut i vuxenlivet? Hur ska man leva nu när föräldraskapet inte längre är en lika central del i ens vardag och identitet? Vad kan man göra om det känns svårt att manövrera i ett hem och ett liv som känns påfallande tomma när barnen tagit sina flyttlådor och dragit?

1. Acceptera läget och dina känslor

Det är okej att känna sig ledsen, att tycka det är tomt hemma och känna sig vilsen i livet. Det handlar ju dessutom om mer än att barnen flyttat. De, och du, har även lämnat en fas i livet bakom er. För dem känns det antagligen som att hela livet ligger framför dem. För dig känns det kanske inte lika muntert. Men livet tar ju inte slut för att barnen flyttar hemifrån – fast det kanske känns så i början. Däremot kanske det är dags att forma en ny identitet, där föräldraskapet inte står lika mycket i fokus.

2. Aktivera dig

Se möjligheter. Vad vill du göra nu när du inte behöver anpassa dig till barnens tider och aktiviteter? Har du fritidsintressen du lagt åt sidan för att ”det varit så mycket runt barnen”? Finns det saker du drömt om att testa men aldrig kommit dig för med? Har du vänner som du skulle vilja träffa oftare? Är det dags att börja träna, eller satsa på att träna mer eller i nya former? Ta tag i det!

3. Vårda relationen till din partner – och dig själv

Om du har en partner finns det en risk för att ni efter många år med mycket fokus på föräldraskapet vaknar upp och undrar ”vilka ni nu är som par” när barnen flyttat ut. Kanske finns det saker att (åter)upptäcka nu när ni har mer tid för gemensamma aktiviteter, prat på tu man hand och mys utan att någon klampar in. Eller så kommer ni fram till att det inte finns så mycket kvar att bygga på nu när det bara är ni två kvar. För en del kan parterapi eller familjerådgivning vara ett sätt att hitta tillbaka till varandra, eller skiljas på ett så bra sätt som möjligt.

Om du lever ensam, passa på att ta hand om dig själv lite extra, njut av friheten och av lugnet i huset!

4. Håll kontakten med barnen, utan att framstå som desperat (även om du kanske är det)

Såklart ska du hålla kontakt med barnen, men försök håll det på en lagom nivå så de också hinner vara den som hör av sig först någon gång ibland. Visa att du finns där för dem, men visa också att du har ett eget liv. Peppra dem inte med alltför många frågor, kanske berättar de saker spontant om du pratar om saker i din vardag som du tror kan intressera dem?

5. Se positivt på det som varit och fokusera framåt

Fastna inte i att älta barnens uppväxt, ditt föräldraskap och saker du ”borde ha gjort annorlunda”. Oftast har vi gjort så gott vi kunnat och ”good enough” räcker. Hur som helst är det för sent att ändra på det som varit, däremot kan du påverka hur din vuxenrelation med barnen ska se ut.

6. Prata med andra

Har du andra runt dig i samma fas av livet? Våga prata om hur ni har det och hanterar det. Att känna igen sig i det någon annan berättar kan dessutom kännas skönt.

Slutligen, ha inte dåligt samvete om du inte känner sorg och saknad. Det är okej att tycka att det är skönt att äntligen ha mer eget utrymme både i hemmet och livet!

Ta hand om dig!

Camilla Gunnarsson
Leg. psykolog

Related Posts

Leave a comment

1 + 1 =