Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Hej, kan jag ha drabbats av PTSD efter att funnit min pappa död i sitt hem? Det har nu snart gått två år sen men jag gråter lika mycket nu som då och jag drabbas ofta av en helt obeskrivlig trötthet/utmattning. Har fått mycket svårt för att hantera stress och har i och med pappas död utvecklat en form av ångestfylld rädsla för att vistas i trånga utrymmen och att flyga något som jag inte haft problem med tidigare.
Hej och tack för frågan!
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som uppstår till följd av trauma, antingen som en långvarig reaktion eller som en fördröjd reaktion. Trauma definieras som att man upplevt, bevittnat eller konfronterats med en eller flera situationer eller händelser där man reagerar med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck.
Det är svårt då det inte finns mer information om själva händelsen i din fråga och om den kan ha lett till PTSD, alltså att döden måste ha orsakats av våldsam händelse. Du beskriver för övrigt inte heller andra traumarelaterade symtom såsom återupplevelse av händelsen, mardrömmar, undvikande av faktiska omständigheter eller minnen, negativa förändringar i tankar, sinnesstämning etc.
Att hitta en nära anhörig död kan innebära stor emotionell chock och det verkar att den emotionella chocken än idag hänger kvar. Du beskriver svårigheter som ledsamhet, trötthet/utmattning samt svårighet att hantera stress som du fortfarande känner 2 år efter hans död. Jag får intrycket att du fortfarande brottas med någon sorts sorgereaktion i och med den emotionella påfrestning som du beskriver.
Jag utesluter inte att du har utvecklat överkänslighet för de faktiska omständigheter och situationer som på något sätt påminner dig om omständigheter som omgav din fars död t ex det rum som han låg i när du hittade honom (trånga utrymmen och flygplan kan på emotionellt plan uppfattas ha likheter med ett rum). Det kan även finnas inslag av överkänslighet för de emotionella reaktioner som du kände då. Det kan vara så att du till och med utvecklat en överkänslighet för dina egna kroppsliga reaktioner som är relaterade till känslan rädsla (kraftig stressreaktion) men även till andra känslor som sorg. Du har kanske blivit allmänt mer vaksam på ditt kroppsliga påslag och på de kroppsliga förnimmelser som förekommer vid stresspåslag. Alltså uttryckt på psykologiskt språk har det kanske hänt en betingning för yttre omständigheter och för dina egna inre reaktioner.
Sätt att få bukt med dessa svårigheter är att exponera dig för de faktiska situationer som väcker stresspåslagen till exempel vistas i trånga utrymmen och flyga och ha det kroppsliga påslaget med istället för att försöka bli av med det. Även ett sorgearbete kan behövas för att möta känslorna och öppna upp för dem. Psykologisk behandling kan säkerligen hjälpa dig i dessa avseenden.
Lycka till.
Mer läsning: Hur kommer jag över traumat efter min mammas död?
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
