Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Jag tycker det är jobbigt och känner obehag i stora folksamlingar. Jag har känt så så länge jag kan minnas och det har blivit svårare med åren. Jag tycker att det går bra när jag är med vänner och så men så fort det blir fler människor blir det värre. Går det att göra något åt det?"
Hej och tack för din fråga.
För att få full förståelse för dig och dina besvär skulle jag behöva veta mycket mer men jag kan säga att det brukar gå att få till en förändring när det gäller sådana här situationer. Det väcks en del funderingar hos mig om det handlar om lite obehag eller om du får ångest med diverse kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, tryck över bröstet, yrsel osv? Går obehaget över när du är i stora folksamlingar eller känns det likadant hela tiden? Vad gör du i dessa situationer, undviker du stora folksamlingar eller utsätter du dig för dem?
Social ångest innebär ju en rädsla för att bli granskad och bedömd av andra och där är det väldigt vanligt att uppleva ångest bland mycket folk. Ibland kan även agorafobi ge liknande symptom, oftast tillsammans med paniksyndrom, men då består rädslan för att få en panikattack på vissa specifika publika platser. Allra bäst är det naturligtvis att få en professionell bedömning så du vet exakt vad det rör sig om.
Vanligt vid social ångest är att undvika den eller de situationer som är obehagliga samt att använda sig av olika säkerhetsbeteenden. Beteenden som man använder för att det ska kännas lättare att utsätta sig för situationer som är jobbiga. Tyvärr bidrar både undvikanden och säkerhetsbeteenden till att ditt obehag hålls levande och många gånger ökar med tiden. För att bli kvitt dessa besvär måste du identifiera alla situationer som du aktar dig för och alla olika säkerhetsbeteenden, för att sedan stegvis utmana dig i dessa situationer utan livlinor. Du hittar konkreta råd under självhjälpsavsnittet för social ångest.
Jag ska tillägga att många som jag träffat med dessa besvär beskrivit att det är allra värst med andra som man bara känner lite grand som exempelvis bekanta. De man känner väl eller inte alls känns inte lika jobbigt att träffa och det stämmer ju in på det du berättar.
Lycka till!
Mer läsning: Hur kan jag vara mig själv i sociala situationer?
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
