"Det är som att jag, trots att jag är 54 år aldrig helt och fullt lyckas vara mig själv i sociala situationer. Dessutom undrar jag vad jag ska göra åt min halvusla svenska när jag pratar. När jag skriver är det en helt annan sak och det fungerar mycket bättre."
Hej och tack för din fråga och för att du hör av dig!
Det du tar upp är något som många i alla fall delvis kan känna igen sig i. Vi människor har i vår historia varit beroende av att bli omtyckta av andra för att få ”vara med i flocken”, och att bli utanför har varit förenat med livsfara. Så är det ju inte längre – men vårt behov av att bli omtyckta av andra sitter kvar. Därav är det lätt att vara självkritisk till sitt eget agerande i sociala situationer, vare sig det finns anledning till det eller inte.
Det är ganska vanligt att försöka ”lösa” problem genom att undvika det som är jobbigt, det vill säga i det här fallet sociala situationer. Det kan kännas skönt för stunden, men på sikt kan det bli värre istället för bättre. Lösningen handlar snarare om att fortsätta utsätta oss för det jobbiga, träna på att vara i de svåra situationerna- och försöka vara snälla mot oss själva.
Att enbart ”tänka sig till” att känna sig lugnare eller vara mer sig själv brukar inte funka, vi behöver även våga vara i de jobbiga situationerna, träna på dem och märka att vi klarar av dem och gör framsteg. Att även jobba med att förändra vårt tänkande kan dock också vara till hjälp, eftersom det är vanligt att vi är mer självkritiska än vi har anledning till. Många förstorar upp ”svårigheter och tillkortakommanden” som man själv har – fast andra kanske inte ens lägger märke till dem. Man kanske ställer krav på sig själv som är väldigt höga och kanske helt orimliga att nå upp till.
Du frågar även vad du kan göra åt det du beskriver som ”din halvusla svenska”. Har du svenska eller något annat språk som modersmål? Du skriver att det fungerar bättre i skrift än i tal. Hur kommer det sig? Är det lättare när du har mer tid på dig, och kan kontrollera om det blev rätt? Att “försöka kontrollera” och göra saker perfekt är förresten en sak som i sig kan ställa till det för oss. Istället kan vi behöva finna nån sorts acceptans för att “good enough” räcker, och att det operfekta kan vara helt perfekt.
En aspekt när det gäller sociala situationer är även att vi är olika i hur ”sociala” vi i grunden är. En del är mer utåtriktade och har lätt för att prata, ta för sig och ”komma till sin rätt” i de flesta sociala sammanhang. Andra är mer introverta och kan behöva mer tid på sig för att ”öppna upp”, känna sig trygga och vara sig själva. Kan detta vara en aspekt i det du upplever?
Ytterligare en infallsvinkel är att eventuella tidigare negativa erfarenheter ibland ”blandar sig i” en ny situation och får oss att tolka situationer, eller andras reaktioner, mer negativt än vi egentligen har anledning till.
Tveka inte att söka hjälp om du känner att du behöver stöd av någon för att komma vidare. Hos oss på PrataMera kan du till exempel prata med någon av våra psykologer eller psykoterapeuter, och vi har webbaserade program man kan gå, exempelvis för att stärka sin självkänsla. I en individuell kontakt kan man kartlägga vad som gör dessa situationer jobbiga för just dig och utifrån det hitta vägar framåt.
Lycka till, ta hand om dig och var snäll mot dig själv!
Läsarfråga: "Jag har hela tiden försökt stötta, lyssna, hjälpa, följa med till undersökningar etc. Är mycket orolig och orkar inte längre. // Oroar mig mycket och för hans hälsa och framtid. Har alltid tidigare följt med, bott på hotell, stöttat och väntat. Den här gången vill jag stanna hemma men får då så dåligt samvete att jag nästan går under. Behöver prata med någon om detta! Vad ska jag göra?"
Läsarfråga: ”Hur ska jag lära mig att lita på mig själv och stå upp för mig själv? Hur lär jag mig att förstå vad jag SJÄLV står för?”
Läsarfråga: Hur bygger man upp sitt självförtroende? Blir problem i mitt arbete. Försöker vara trevlig o ger komplimanger till ny personal o gör mitt bästa. Ändå får ingen chans vara kvar. Inte ens som timanställd.
