Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej! Hur kan jag bli av med min depression som jag får varje år sen 33 år tillbaka? Jag har kontakt med psykiatrin o har medicinering. Har aldrig fått träffa en psykolog o gå till botten med varför jag fortsätter att ha depression trots medicinering. Orken börjar inte räcka till att vara deprimerad. Hjälp mig."
Hej och tack för din fråga!
Det låter som att du kämpat med depression länge. Jag uppfattar det som att den kommer och går och att du även har perioder när du mår bättre?
Många människor drabbas av depression någon gång i livet, och för en del kommer depressionen tillbaka flera gånger. Risken för att insjukna i depression någon gång i livet är cirka 25-30% för kvinnor och cirka 15-20% för män (källa: Internetmedicin). För en del av de som har återkommande depressioner handlar det om en årstidsbunden depression. Man blir då deprimerad en viss tid på året, ofta på hösten eller tidiga vintern, men det kan även vara på våren och sommaren. Man vet inte riktigt varför en del personer får sådana depressioner, men det verkar på något sätt ha med växlingarna i ljus och mörker att göra.
Faktiskt är det ganska vanligt även annars att inte veta vad en depression beror på. Ofta kan det handla om flera saker som samverkar. Det kan ha hänt jobbiga och påfrestande saker eller många förändringar i ens liv. Man kan även ha en ärftlighet eller en ”biologisk sårbarhet” som gör att man lättare blir deprimerad.
Många som har en depression ”fastnar” i en spiral där man på grund av det dåliga måendet får mindre lust, ork och motivation till saker. Saker är inte lika roliga och intressanta som de brukar vara, och man får svårare att ta sig för med dem. Detta leder till att det händer färre saker och man får mindre av upplevelser och intryck. Kanske blir färre vardagssysslor gjorda, kanske drar man sig undan från sociala kontakter, kanske slutar man hålla på med sina intressen.
Däremot kan det då bli mer utrymme för negativa tankar och känslor, till exempel självkritik, ältande och hopplöshetskänslor. Tillsammans gör detta att man mår ännu sämre, gör ännu mindre, får ännu mer jobbiga tankar och känslor o.s.v.
En viktig del i psykologisk behandling vid depression är därför att bryta denna spiral genom att återuppta aktivitet. Vi kan alltså påverka vårt mående genom det vi gör. Det kan såklart vara svårt att komma i gång och aktivera sig när man mår dåligt. Dock finns det tips som kan vara till hjälp, exempelvis de vi skriver om i detta blogginlägg: Vardagsdepp eller depression - när är det dags att söka hjälp?
Även för de personer, och du verkar ju vara en av dem, som har ihållande eller återkommande depressioner är det viktigt att ha strategier och verktyg för att må så bra som möjligt. Vårt mående är ju inte ”antingen eller” utan rör sig snarare på en skala. Om man tänker sig att 10 är ”det bästa måendet” och 1 ”det sämsta” så kan man göra saker för att ligga så högt som möjligt på skalan. Ibland är det kanske inte möjligt att nå några höga noteringar, men 5 är ändå bättre än 3 och 3 är bättre än 1. Dessutom kan vi göra saker för att förhindra en försämring.
Be om att få en kontakt med en psykolog eller annan behandlare på den mottagning där du har kontakt. Du kanske redan frågat, men man kan fråga igen. Här på PrataMera kan du också få behandling genom att boka en tid för samtal med psykolog eller psykoterapeut eller gå ett internetbehandlingsprogram. Vill även tipsa om vår sida med fakta om och råd vid depression.
Kanske hittar du även där råd avseende hur du kan komma vidare och förbättra ditt mående?
Ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”