Känner du dig nedstämd men vet inte riktigt om du behöver söka hjälp eller inte? Kanske funderar du på om det du eller en anhörig just nu upplever är ”normal deppighet som hör livet till” eller om det faktiskt är en depression som kräver behandling. I så fall är du inte ensam.
Depression är ett vanligt tillstånd som ca en tredjedel av oss någon gång i livet drabbas av – även om långt ifrån alla söker vård. För att ställa diagnosen depression krävs att man i minst två veckors tid haft symptom som nedstämdhet, minskat intresse för sådant man vanligtvis tycker om, energibrist, koncentrationssvårigheter, obeslutsamhet, sömnproblem, aptitförändring, skuldkänslor, känslor av att vara värdelös samt tankar på döden. Symptomen ska vara så pass stora att de ”orsakar lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden”.
Om man har en lätt depression kan man klara av det mesta i sin vardag och andra kanske inte ens märker att man mår dåligt. Om man har en medelsvår depression är det däremot svårare att klara av vardagen, och om man har en svår depression är det mesta mödosamt och det råder ingen tvekan om att man är deprimerad.
Att vara lite “nere” ibland hör livet till och det kan vara klurigt att avgöra om man mår så pass dåligt att man behöver söka vård. Gränsen mellan en lätt depression och ”vanlig vardaglig deppighet” är inte alltid så lätt att dra. Man kanske är orolig för att överdriva sina problem, rädd att bli avvisad om man söker hjälp eller så vill man inte ”belasta vården i onödan”.
Här är det viktigt att veta att en tidig insats kan förhindra att ens mående försämras. Dåligt mående kan lätt leda till att man trasslar in sig alltmer i en negativ spiral, där man t. ex. på grund av minskad lust och ork gör färre saker och isolerar sig alltmer, vilket ofta ger negativa tankar och känslor allt större utrymme. Det är alltså bättre att ta tag i situationen tidigt än att vänta alltför länge, så man ger sig själv en chans att börja må bättre innan besvären vuxit sig övermäktigt stora.
Det går att göra en hel del på egen hand för att ta sig ur sin deppighet och kanske inte minst förhindra att det blir värre. Du kan exempelvis aktivera dig, hålla kontakten med andra och röra på dig.
Något man kanske inte tänker på är att man kan göra en hel del på egen hand för att ta sig ur sin deppighet och kanske inte minst förhindra att det blir värre. Här kommer några konkreta verktyg som vi brukar använda oss av i psykologisk behandling vid depression:
Om du har någon i din närhet som är nedstämd eller deprimerad, kan du stötta genom att tipsa eller påminna om verktygen ovan. Kanske vill den andra prata om hur den mår, kanske inte. Du kan ändå visa att du finns där, hålla kontakten och föreslå aktiviteter för att bryta den spiral av inaktivitet, undvikande och isolering man lätt kan hamna i när depressionen börjar ta över.
Hoppas dessa råd kan hjälpa dig att förstå ditt mående lite bättre. Hos oss på Pratamera är du alltid välkommen att boka en tid om du känner att det skulle vara bra med en bedömning av ditt mående för att se om du behöver en behandlingsinsats för att komma vidare. För just depression har vi flera olika behandlingsalternativ, som enskilda samtal och iKBT-program som du arbetar med på egen hand med regelbunden återkoppling från någon av våra behandlare.
Ta hand om dig! Det är du värd!
Artikel först publicerad den 5 maj 2021
Uppdaterad den 12 april 2023
I del I: Varför grubblar vi? undersökte vi grubblandets funktion och vad som vidmakthåller det. Vi kom överraskande nog fram till att det är det vi gör för att lugna oss, de tröstande tankarna, som faktiskt gör så att grubblandet fortsätter. Så hur ska man då bära sig åt, om det inte går att bli av med orostankar genom att försöka argumentera med eller släta över dem?
Vem som helst kan drabbas av att inte kunna låta bli att grubbla över saker det egentligen inte går att göra något åt. Ofta ältar vi i situationer som innehåller osäkerhet, tvivel eller beslut och vi försöker lösa både lösliga och olösliga problem med hjälp av tanken.
Den 10 september är det Internationella suicidpreventiva dagen. En dag som International Association for Suicide Prevention (IASP) tillsammans med Världshälsoorganisationen (WHO) införde 2003 för att uppmärksamma arbetet med att förhindra självmord.
