Smäll i dörrar, konflikter, frustration och osäkerhet. Frågor som ”duger jag?” och ”kommer jag någonsin att bli ihop med någon”? Känslan av att inte passa in, att ingen fattar, att ingen ser. Att vilja vara unik men samtidigt vara som alla andra… Att gå från barn till vuxen är omvälvande. Så hur vet man om ens barns tonårskris därhemma är ”normal” eller om ens tonåring behöver professionell hjälp med sitt mående? Hur kan man som förälder eller anhörig stötta sin tonåring på bästa sätt?
Alla ungdomar blir inte arga och skriker och har konflikter. Vissa blir mer inåtvända i sin tonårskris, och anpassar sig mycket till gruppen eller andras förväntningar. Alla gör inte tonårsrevolt. Men vissa gör det.
Det är normalt att ungdomar provar alkohol, testar gränser och att måendet går upp och ner. Att som förälder balansera när man ska finnas där som stöd eller när man ska ge sin tonåring frihet att göra som hen vill, är inte alltid lätt. Det är inte ovanligt att man som ung pendlar mellan att känna sig som ett barn ena stunden och behöva mycket tröst och stöd, för att i nästa stund känna sig som vuxen och ta mer ansvar. Din tonåring behöver alltså både få stöd och utrymme att utforska själv, utan att ni som föräldrar finns med hela tiden.
Relation före diskussion
Att hamna i diskussion med sin tonåring är helt naturligt, eftersom det är just i tonåren man söker sina egna värderingar och vill frigöra sig från föräldrarnas åsikter genom att utforska vad man själv faktiskt tycker och tänker. För att bygga förtroende och skapa relation är det viktigt att lyssna och ta sig tid att sätta sig in i sin tonårings liv. Fråga om kompisar, skolan, spel, intressen. Vad tycker hen om? Vad tycker hen inte om, och varför? Var öppen och se vad du kan lära dig av och om din tonåring. Som förälder gäller det att ha tålamod - det är inte alltid en tonåring är öppen för att berätta mycket, så var beredd på att ge utan att få något tillbaka.
Om din ungdom inte själv kommer med förslag eller visar intresse att göra aktiviteter tillsammans med dig som förälder, betyder det inte att hen inte vill umgås mer med dig och familjen. Så våga föreslå, visa att du gärna vill umgås mer! Här handlar det inte om att tvinga någon till gemenskapstid, utan att erbjuda. Det kan handla om enkla saker, som att ta en fika och dela med sig av hur dagen har varit eller kanske se en film ihop.
Hur vet man om och när man ska söka hjälp?
Att en tonårings mående går upp och ner är helt normalt. Men om det dåliga mående håller i sig under en längre tid och du märker att det påverkar flera områden i din tonårings liv, som att hen slutar göra aktiviteter hen gillat tidigare, slutar umgås med kompisar eller har svårt att klara skolan, kan det vara tecken på depression. Barn och ungdomar kan också få fysiska symtom när de mår dåligt psykiskt, exempelvis koncentrationssvårigheter, sömnproblem och ont i magen.
- Börja med att visa att du finns där och är intresserad av din tonårings liv.
- Säg att du ser att hen inte verkar må som vanligt, till exempel inte verkar ha samma energi eller börjat dra sig undan från kompisar. Säg att du gärna vill lyssna och finnas där.
- Bekräfta att du ser genom att fråga om och erbjuda tid att umgås tillsammans.
- Prata om att det är normalt att må dåligt ibland, att alla har jobbiga perioder då och då och att det inte är något att skämmas för.
- Uppmuntra din tonåring att ta emot stöd från föräldrar, lärare, sjukvården eller andra vuxna.
Om du, efter samtal med din tonåring ändå är orolig, kan du prata med andra vuxna som också har tonåringar och till exempel med personalen på din tonårings skola, som också känner ditt barn väl. Erbjud dig att boka tid för samtal för din tonåring, om hen hellre vill prata med någon annan än dig, exempelvis på Ungdomsmottagningen eller vårdcentralen. Om du misstänker att din tonåring lider av en depression, har ångest, skadar sig själv eller har tankar på att inte vilja leva, bör du kontakta BUP (Barn och ungdomspsykiatrin).
Ta hand om er!
