Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej! Jag började spela nätpoker för några år sedan. I början var det kul men nu är min flickvän på mig om att sluta. Jag har ljugit för henne flera gånger och har skitdåligt samvete för det, både för att jag spelat när jag borde plugga men också för att jag förlorat rätt mycket pengar på sistone och hon kommer märka det snart om jag inte tjänar tillbaka det. Det känns som att jag är fast i ett hjul som bara snurrar snabbare och snabbare och jag gillar inte vem jag blir när jag förlorar kontrollen såhär. Vad ska jag göra?"
Självtest - Testa din psykiska hälsa
Hej och tack för din fråga.
Du tar upp ett problem som du delar med många, särskilt eftersom många med den här typen av problem brukar ha svårt för att prata om det.
Att spela om pengar kan erbjuda en guldkant i tillvaron, både genom den spänning spelandet ger och genom de vinster man gör (eller hoppas på att göra!). Guldkanten kan dock lätt förvandlas till en mardröm om spelandet börjar ta över och styra mer och mer i ens liv, precis som du beskriver i ditt brev.
Du skriver att det känns som att du är fast i ett hjul som snurrar snabbare och snabbare och att du inte gillar vem du blir när du förlorar kontrollen. Just upplevelsen av att tappa kontrollen är ett vanligt tecken hos personer som utvecklat ett problematiskt spelande, eller fastnat i ett spelberoende. Andra tecken på det kan vara att man tänker på spel nästan hela tiden, spelar för allt större summor, misslyckas med och blir rastlös av att begränsa sitt spelande, spelar för att vinna tillbaka det man förlorat, ljuger om spelandet och spelar för att komma ifrån andra problem. Går det riktigt långt riskerar man att förlora både relationer, arbete och annat som vanligtvis är viktigt i ens liv, på grund av spelandet.
Nu vet vi inte om du har utvecklat ett spelberoende, men det låter som att du i alla fall tycker att ditt spelande ställer till dig både för dig själv och din flickvän på flera olika sätt. Vad kan du då göra för att börja ta dig loss från det allt snabbare snurrande hjulet?
Många tycker också det hjälper att träffa andra med samma typ av problematik, och genom Spelberoendes riksförbund och Spelberoendegruppen kan du få information om eventuella träffar där du bor.
Genom att skriva till oss har du tagit det första steget för att komma tillrätta med ditt spelande, så var stolt över det!
Lycka till, och ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”