Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Det jag undrar är om jag bör skämmas om jag och en kille i min umgängeskrets haft som en ”halvdålig/bra” relation i en dryg månads tid och jag skrivit med andra under tiden, och han vetat om det (och varit okej med det), men nu börjat bestämma mig för att träffa andra?
Jag har talat om hur jag tänker om oss och trodde han förstod. Men så kom han hit nu över midsommar (planerat)& är väldigt bra vänner så hängde hela tiden. MEN, så råkade det vara hans födelsedag (vilket jag helt missat), och han sov över. Så vi hade sex trots ett perfekt avslut där sommaren började och han stack. Jag ville inte avvisa honom igen som jag gjort sen han kom tillbaka så nu måste han tro att jag öppnade upp det igen.
Hade själv mitt livs deppigaste födelsedag i år och hade inte hjärta att krossa hans hjärta mer/vara fortsatt kylig en sådan viktig dag för honom. Det var det bästa alternativet jag såg, hade ju INGET planerat. Var fel.
NÄR kan jag gå vidare till en ny partner utan att de blir fult?"
Hej, tack för din fråga.
När det gäller relationer finns det långt ifrån alltid ett självklart svar. Oftast är det en process där det tar tid att komma fram till att det inte fungerar att vara tillsammans längre. Många gånger påverkas vi också av saker som barn, hus, ekonomi eller vad andra människor tycker. Jag tycker det du gjort: att vara öppen och ärlig och pratat med din kille är ett väldigt bra sätt att hantera situationen på och absolut inget du behöver skämmas för. Ibland kan ju sådana situationer väcka starka känsloreaktioner hos partnern vilket förstås kan bli väldigt jobbigt, men har man pratat med den andre och varit uppriktig så kan man egentligen inte göra så mycket mer. I ditt fall verkar dessutom din partner varit okej med det hela.
Vad gäller sexet så tänker jag att det kan hända att han tror som du skriver men det behöver inte vara så. För vissa människor är sex starkt förknippat med en relation och känslor för varandra och för andra behöver inte det inte var något annat än just en skön och intim stund tillsammans. Vi ska heller inte glömma bort att sex är en otroligt stark drivkraft, vilket gör att det långt ifrån alltid är lätt att stå emot när vi blir upphetsade. Om du är orolig för hur han tänker efter att ni haft sex så gör som tidigare – prata med honom och berätta att det inte förändrar dina känslor kring er relation.
När det gäller att gå vidare till en ny partner finns det egentligen ingen annan än du själv som kan svara på det. Det finns inget rätt eller fel. Om du känner att du är känslomässigt redo att gå vidare så kan du göra det. Om du är osäker kan det kanske vara bättre att vänta. Ibland kan man kanske tänka att andra kommer att komma med åsikter eller tycka saker om man träffar någon ny, men som jag skrev i början är det en process där man kanske varit på väg att lämna under flera månaders tid. Däremot kan det vara schyst att sköta det på ett snyggt sätt, speciellt om du vet att den andre fortfarande känner något för dig.
Lycka till!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
