Jag vill inte vänta på honom livet ut

Artikel Jag vill inte vänta på honom livet ut. Bild föreställer en kvinna som tittar ut genom ett fönstret.
PrataMera
2018-11-04

"Hej. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart två år. Jag är hos honom 3 nätter i veckan minst, han är hos mig en gång i månaden. Jag vill flytta ihop, han säger att vi inte är där. Att han vill att jag ska få en fastare inkomst (jag jobbar som frilansare), att han är rädd att de inte ska funka eftersom sist som han bodde med sitt ex så funkade det inte. Jag tjänar inte så mycket som honom, men jag tjärnar bra nog för att kunna betala kostnaderna. Vad ska jag göra? Jag vill inte vänta på honom livet ut, jag vill ha barn, hus osv. Han är 35 och jag 27. Han är heller inte speciellt sexuell, han kan lätt vänta i två månader, medans jag vill ha sex några gånger i veckan. Det skapar konflikter. Jag är rädd att det är bara helt enkelt för svårt för oss, på så många plan. Men vi älskar varandra och jag vet inte vad jag ska göra… Jag är mycket stressad och pressad med jobb, detta ger mig bara mer stress. Jag vil ta nästa steg i livet och han kämpar emot mig hela tiden."

Hej.

Du beskriver relationssvårigheter med din pojkvän, att ni har det slitsamt på många sätt. Du vill gärna satsa på er relation och ta steget till att flytta ihop och bilda familj medan din pojkvän upplever ett motstånd och vill avvakta. Att få en relation att fungera kräver att vi behöver vara överens med vår partner om vad vi vill med varandra och hur mycket vi vill satsa på relationen. Beroende på vilka erfarenheter vi har med oss bakåt kan dessa beslut upplevas mer eller mindre svåra att fatta. Våra erfarenheter om relationer börjar redan då vi bor hemma. Kanske har vi bevittnat konflikter och bråk mellan våra föräldrar och ibland även våld. Detta kan ge oss en snedvriden syn på vad en relation går ut på och skapa en rädsla för att själv våga satsa fullt ut på en partner. Det kan också upplevas skrämmande att ingå en relation med någon om vi har negativa erfarenheter med oss från tidigare förhållanden. Om vi till exempel blivit svikna i tidigare förhållanden kan vår tillitsbrist till andra få oss att vilja backa när det kommer till att inleda nya relationer.   

Du beskriver att din pojkvän vill avvakta med att ta steget längre i er relation eftersom han har dåliga erfarenheter sedan ett tidigare förhållande. Har ni båda pratat med varandra om vad som var dåligt i den relationen? Är det något i er nuvarande relation som påminner honom om de svårigheter han hade i den förra relationen och som bidrar till att han är orolig att hamna i samma svårigheter igen? Ibland kan det vara svårt att prata om sådant pga. oro att skapa fler eller nya konflikter. Det kan också finnas en rädsla att råka såra den andre och det blir därför lättare att låta bli att prata om det alls. Ibland kan våra rädslor för att skapa konflikter eller att såra vår partner göra att vi skyller vårt motstånd att gå vidare i relationen på något helt annat än vad problemet egentligen bottnar sig i. Att skylla på någon mindre laddad orsak till vårt motstånd gör det mindre ångestfyllt att prata om. Genom att undvika att prata om det eller att inte vara ärliga om orsaken till motståndet medför att vi på kort sikt slipper utsätta oss för obehag vilket upplevs skönt. På lång sikt fungerar det dock sämre då det kan leda till att den i förhållandet som vill ta nästa steg i relationen inte förstår orsaken till den andres motstånd och därför försöker att gissa sig till vad den andra tänker och tycker. Detta skapar spekulationer och kanske slutsatser som inte stämmer överens med vad motståndet egentligen handlar om. Båda parter kan då börja uppleva sig frustrerade och uppgivna. Den ene partnern kanske inte förstår skälet till den andres motstånd och den andre upplever sig trängd eller missförstådd. Vardagen kan då börja kantas av allt fler konflikter och till att en ond cirkel skapas.   

Ibland kan ett motstånd till att vilja flytta ihop och bilda familj bero på det ansvar ett sådant engagemang innebär. Att flytta ihop och bilda familj medför ett ekonomiskt ansvar men även ansvar om att skapa tid och utrymme för andra än sig själv, att förändra rutiner för att möta någon annans behov. Det innebär också att behöva fatta olika beslut och ta ställning till att eventuellt skaffa barn och det ansvar detta medför. Det krävs en öppenhet, ärlighet och en vilja för att prata om dessa viktiga frågor. Kan det vara så att din pojkvän räds detta ansvar eller inte upplever sig mogen att axla en sådan roll? Kanske hägrar andra planer hos din pojkvän, drömmar om något särskilt han vill förverkliga innan han tar steget till att bilda familj? Är han kanske helt enkelt nöjd med situationen som den är nu?  

Vad gäller sexualiteten finns en individuell skillnad i intresse och behov. Dock påverkas både sexlusten och den sexuella förmågan av olika faktorer som sker vid sidan av. Självklart kan det upplevas slitsamt när ens partnern har mindre behov än det egna. Hur var ert sexliv när ni först började träffas? Vad har förändrats? Om vardagen präglas av konflikter och krav kan det vara lätt att lusten till varandra minskar en tid. Kanske har ni slutat att ägna er åt sådant som från början väckte er lust till varandra. Vad innebär kvalitétstid för er och hur ofta ägnar ni er åt detta? Fundera över vad ni båda trivs att göra och vad som får er att njuta tillsammans och ta steg till att ägna er åt just detta.  

Att kommunicera med sin partner är inte alltid lätt. När den ena partnern är besviken och vill mer än den andre kan en låsning uppstå. Den som är osäker på att satsa på förhållandet kan uppleva sig trängd och pressad vilket i sin tur kan leda till ett ökat motstånd till att öppna upp för en dialog kring detta. Ett tips kan vara att den som vill mer med förhållandet avvaktar och låter saken bero ett tag, att exempelvis bestämma sig för hur länge man är beredd att invänta sin partner och under tiden inte ta upp frågan till diskussion. Kanske kan du välja ett datum för dig själv om hur länge du är beredd att vänta och sedan utvärdera var ni står när datumet väl kommer.

Det går också att vara ärlig med sin partner om att en sådan planering finns, att förklara hur viktigt man upplever det vara att ta steg till att t.ex. bilda familj och hur länge man är beredd att vänta in sin partner vad gäller detta. Att bestämma sig för att ha en period där man inte diskuterar ”heta frågor” kan medföra en minskad press på den osäkra parten i ett förhållande samt lösgöra en kravlös kvalitétstid som kanske annars skulle ha användas till konflikter. Detta kan bidra till att man kommer varandra närmare. När datumet för utvärderingen sedan kommer får ställning sedan tas till vad man vill i fortsättningen. Om partnern är fortsatt osäker kan man bestämma sig för att ge denne ytterligare tid eller så kanske beslut fattas om att gå vidare i livet utan sin partner. Det kanske också kan vara en idé att boka tid för parterapi för att få hjälp att närma sig varandra i dialog.  Om du vill ha mer individuellt stöd är du naturligtvis välkommen att höra av dig till oss. 

Hoppas att något av ovanstående hjälper dig i dina tankar.

Lycka till!

Mer läsning

Jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar

Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?

Läs mer
Varför kan jag inte unna mig själv att vara nöjd?

Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?

Läs mer
Min sambo ljuger om vår ekonomi – är det psykisk misshandel?

Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”

Läs mer
1 2 3 27

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Så fungerar behandlingen
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram