Hur får jag kontakt med det inre barnet?

Hur får jag kontakt med det inre barnet?
PrataMera
2017-11-17

"Hej! Jag har trauma från barndomen i bagaget och som följd lätt dissociationsproblematik. Jag har bearbetat händelserna hos psykolog och det mesta blev bättre. Senaste tiden har jag dock triggats av yttre händelser kopplade till sexuella övergrepp. Det barn som en gång var jag har dykt upp för min inre syn och jag känner det som om jag på ett sätt befinner mig i två tidsåldrar av mig själv parallellt. Jag känner att jag behöver få kontakt med det här barnet för att bli hel. Problemet är att hon är så bortkopplad från sig själv och verkligheten att jag inte når henne. Jag har försökt prata med henne, trygga henne, men eftersom hon själsligt har lämnat sin kropp så hör hon inte vad jag säger. Jag kan inte få henne att komma tillbaka till medvetande och det ger mig panik. Hur ska jag hela det här? Hur läker jag henne och på så sätt hela mig?"

Hej och tack för din fråga.

Du beskriver en traumatisk bakgrund med lättväckt tendens till dissociation. Dissociation är ett psykologiskt fenomen som ofta förekommer hos människor som blivit utsatta för svåra påfrestande händelser så kallade trauman och katastrofer. Det handlar om avskärmning från smärtsamma upplevelser så som känslor, minnen, tankar etcetera. Det kan även innebära avskärning från sin omgivning.

Även om du har genomgått psykologisk behandling för ditt trauma med viss framgång tycks det som att det fortfarande finns kvar arbete att göra. Jag skulle vilja anta att det barn som du anstränger dig att komma i kontakt med kan vara bärare av enorm psykisk smärta kopplade till händelser och miljöer i det förflutna, vilket du själv antyder. Den senaste tiden har yttre händelser relaterade till sexuella övergrepp förmodligen återaktiverat mycket smärtsamma minnen/upplevelser förkroppsligade i det barn, som du en gång var, och som nu flyr dina kontaktförsök.

Den upplevelsen av att höra till eller befinna sig i olika tidsåldrar, alltså svårighet att bibehålla en integrerad känsla av ”jaget” är aspekter av fenomenet dissociation. Den psykiska smärtan kan vara övermäktig att bära men även rädslan eller risken för att åter komma i kontakt med smärtan kan bli allt för stark för att kunna härbärgeras. Följden är dissociation som du beskriver ”som att barnet är frånkopplat från sig själv…och har lämnat sin kropp”. Alla känslor har sina säten i kroppen, det är genom kroppen som vi blir medvetna och känner och tolererar känslor, varför det är fullt begripligt att vid hot om upplevelse av mycket starka smärtsamma känslor avskärma sig man från kroppen.

Vad kan du göra? Av din beskrivning att döma har dina försök att på egen hand integrera barnet i din psykologiska jag-upplevelse inte nått ända fram. Inte ovanligt då det är ett stort jobb. Det är onekligen en smärtsam process som behöver ske och fullbordas gradvis och med hjälp av en professionell hjälpare till exempel en psykolog som har god erfarenhet av att arbeta med trauma. Processen ska ske på det emotionella upplevelsemässiga planet för att resultat ska nås. Den tidigare traumabearbetning som du en gång i tiden påbörjade nog behöver fullbordas. Det är fullt möjligt nu när du har modet och motivationen.

Lycka till.

Fakta och råd: Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Mer läsning

Jag tror inte på mig själv

Läsarfråga: Jag har nästan i hela mitt liv jämfört mig med andra människor och aldrig riktigt trott på min egen förmåga vilket har bidragit till att jag inte vågat vissa saker som att utbilda mig osv. Nu är jag 52 år, ska separera, har haft en lång period där mitt barn har varit sjuk, är utan jobb och jag bara känner hur allt bara står stilla. Är också i klimakteriet med en massa besvär. Har så svårt att acceptera alla dessa förändringar i mitt liv och min kropp och allt som sker. Vad ska jag göra?

Läs mer
Jag har höga krav på mig själv

Läsarfråga: Jag har väldigt höga krav på mig själv vilket jag mår dåligt av, men samtidigt vill jag prestera bra och nå mina höga mål i min idrott, hur gör man då? Problemet är också att jag ställer höga krav inom allt. Jag är inte nöjd med mitt utseende på ett sätt som inte går att förändra [....] Jag är dessutom ofta nedstämd, och stressad över skola, kompisar och träning (hinner ej med det jag vill).

Läs mer
Kan jag göra något åt mitt obehag för folksamlingar?

Läsarfråga: Jag tycker det är jobbigt och känner obehag i stora folksamlingar. Jag har känt så så länge jag kan minnas och det har blivit svårare med åren. Jag tycker att det går bra när jag är med vänner och så men så fort det blir fler människor blir det värre. Går det att göra något åt det?

Läs mer
1 2 3 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Så fungerar behandlingen
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram