Idag 2 juni är det den Internationella ätstörningsdagen, en dag som instiftats för att rikta ljuset mot ätstörningar och att sprida kunskap om ämnet. PrataMera vill dra vårt strå till stacken för att uppmärksamma den här sjukdomen som drabbar på bred front, självfallet den direkt drabbade, men även i stor utsträckning personens närstående. Det är en svår sjukdom som är en av de diagnoser inom psykisk ohälsa som leder till flest dödsfall, både genom effekterna sjukdomen har på kroppen och genom suicid.
Det är också en sjukdom som lika delar demoniseras och trivialiseras i dagligt tal och även i offentligheten. Du har kanske hört uttalanden som: “Man blir ju aldrig riktigt frisk från en ätstörning!”. Eller varför inte: “Det är väl bara att skärpa sig och äta!”. Vitt skilda budskap kan tyckas, men jag tror att de bottnar i samma stora rädsla och osäkerhet som ätstörningar väcker hos många av oss. Det är något som vi gärna håller i från oss, helst på så långt avstånd som möjligt. Det är lite lättare att stå ut om man tryggt kan förlägga det svåra på någon som känns väldigt avlägsen från en själv. Det är väldigt mänskligt och inget jag menar att racka ner på.
Skeva ideal
Men dagen till ära vill jag lyfta det vardagligt ätstörda, det som genomsyrar mycket av vår tillvaro. Som vi vant oss vid och sällan ifrågasätter, det som för många bara märks som ett obestämt skav.
Jag var barn och ung tonåring på 80-talet, gymping och Fit for life-erans tid. Se framför dig neonrosa benvärmare, Flashdance och kiwi. Då blev träning mer tydligt riktat till kvinnor genom aerobics och Susanne Lanefelds knipövningar. Inget ont med det! Men det fanns också ett tydligt smalhetsfokus och individualismen som fått nya vingar efter 70-talets solidaritetsideal, smög även in i strävan att forma den perfekta kroppen - som en del i vårt statusbygge. Inte för att skönhetsideal inte existerat tidigare såklart, men jag nöjer mig med ett lite kortare tidsspann – det är ju bara en bloggtext och inte en roman... När det gällde maten var fett det stora hotet, inte bara mot hälsan utan kanske framför allt mot vår image. ALLT var fettfritt och light och det såldes nyttiga bars som måltidsersättning, som till största delen bestod av socker. Helt ofarlig energi!
Nu har det runnit en hel del vatten under broarna och kanske det spelar in att det blev lite tröttsamt att förneka sig fett, som ju förhöjer både smak och konsistens (och händelsevis är livsviktigt). Vi blev inte lika ivriga konsumenter av lightprodukter helt enkelt. Tack och lov upptäckte man då att fett i själva verket var rena hälsokuren, medan kolhydrater var den nya faran. Så sedan snart ett tjugotal år vet varenda mänska att kolhydrater är skadliga och det finns en enorm flora av kolhydratfria/-snåla alternativ och inte minst en blomstrande marknad för proteinrika produkter. Tänk så fiffigt att veta hur man ska göra sig av med restprodukten kvarg till exempel! Individualismen och att bygga status genom vårt utseende och en slank siluett består, nu med lite extra utmaning att den ska kombineras med väldefinierade muskler. Och det är dessutom betydligt mer tillgängligt och gängse att använda kirurgi och mer drastiska metoder för att komma närmare idealet. Det är tydligare än någonsin att hur vi väljer vår mat och hur vi ser ut, är markörer för hur medvetna och välbärgade vi är. Det är ju en smula dyrare med proteiner än kolhydrater t ex, om en vill bli mätt.
Det som också tillkommit sedan 80-talet är att hela världen ryms i din ficka och en oändlig jämförelse är möjlig, inte bara med dina kompisar utan med just hela världens retuscherade bilder. Det vore korkat att tro att detta är något som inte påverkar oss alls.
Orsakerna till ätstörning är lika många och varierade som de drabbade
Nu handlar ätstörningar på inget sätt endast om yta och ideal, en önskan att vara snygg och smal. Det är en väldigt förenklad bild och en del i att hålla den där otäcka sjukdomen på armlängds avstånd. Ätstörningar handlar ofta om att hantera övermäktiga krav, känslor eller att få någon sorts upplevelse av kontroll. Orsakerna är lika många och varierade som de drabbade.
Poängen här är att lyfta fram att det finns starka marknadskrafter som tjänar grova pengar på att hålla oss osäkra, otillräckliga och i upplevelsen av att vara ett projekt för ständig förbättring. Det är jättedåligt för BNP om vi går omkring och duger! Och vi omges dagligen och stundligen av bilder, budskap och förmenta forskningsrön som många gånger ger uppmaningar som kan bli lika skadliga som de “ätstörningsrösten” ger till den svårt sjuka personen. Där livsmedel hyllas respektive svartmålas och där man kopplar samman att äta med att träna kompensatoriskt, att förtjäna.
-ingen sylt på gröten på förskolan, den innehåller farligt socker!
-räkna dina steg, minst 10 000 om dagen!
-så kommer du i form efter julen!
-beach 2024, det är inte för sent!
-slogan för träningsanläggning (true story): Jag tränar för att jag älskar glass!
Visst finns det god anledning att vara fysiskt aktiv, att äta balanserat, att få en dos solljus osv – det är bra för oss på så många plan! Men ingen blir friskare av att vara i ständigt krig med sin kropp, att oroa sig över att man älskar vitt bröd och hur fanken var det nu man skulle träna på exakt optimalt sätt?
En kärleksfull revolution
Så låt oss starta en kärleksfull revolution tillsammans!
I ditt eget liv, tillåt dig att tänka tanken: “Tänk om jag duger – i befintligt skick..!” och: “Vem tjänar pengar på att jag oroar mig för det här?”
Känner du oro över ditt förhållningssätt till mat, kropp och träning – ta en titt på tipsen här nedan och våga ta steget att be om hjälp! Prata med en närstående, skolsköterskan eller primärvården, som ett första steg. Och är du orolig för någon i din omgivning, som inte verkar må så bra, våga fråga! Berätta vad du ser och vad om oroar dig, visa att du är öppen för att prata om det som är svårt. Du riskerar möjligen en avhyvling, men du har ändå sått ett frö som personen kanske vågar använda sig av lite längre fram.
Ta hand om dig!
Vill du veta mer om ätstörningar?
- Besök Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS) hemsida www.atstorning.se och ta del av information. Här kan du också göra självtestet SCOFF som ger en fingervisning om du ligger i riskzonen för att ha en ätstörning.
- På patientföreningens hemsida www.friskfri.se finns mycket information och du kan se vilken verksamhet som finns nära dig
- Lyssna på Ätstörningspodden av journalisten och författaren Anna Ehn: https://shows.acast.com/atstorningspodden
- Läs om andras erfarenheter av ätstörningar, sök på nätet el i bibliotekets katalog på ”ätstörningar”. Det är av stor betydelse att få möjlighet att känna igen sig i andras beskrivningar och bryta upplevelsen av ensamhet.
Här kommer några boktips om du vill närma dig problemet som drabbad eller anhörig. Flera av böckerna innehåller även självhjälpsinformation om du vill påbörja din förändringsprocess:
Lev med din kropp, Ata Ghaderi och Thomas Parling
Från självsvält till ett fullvärdigt liv, Ata Ghaderi och Thomas Parling
Vägen mot det friska, Anna Ehn
Mamma med ätstörning, Anna Ehn och Leone Milton
När det hälsosamma blir ohälsosamt, Evelina Linder och Erika Nyman Carlsson.
Att övervinna hetsätning, Christopher G Fairburn
Mattillåtet, Gisela van der Ster
En närståendes handbok, utgiven av patientföreningen Frisk&Fri