Skolan verkar tro att mitt barn är ett sexmonster – vad ska jag göra?

”Är mamma till en 6 årig tjej. Det hände en incident i förskolan. En pojke i första klass och min dotter hade klätt av sig nakna och gömt sig i buskarna. När jag hämtar mitt barn hävdar läraren att hur det kommer sig att mitt barn vet hur sex går till? Blir givetvis väldig chockad. Vet att mitt barn inte vet eller är medveten om vad sex är. Det är lärarens ord som gäller. Vi som familjer har ingen talan. Vi blir social anmälda och granskade. Det är lärarens ord och upplevelser. Det visste precis vad de gjorde och att båda var med på det. Det skulle ha samlag och att hon avbröt det i sista stund. Kan inte tro eller ta det. Känner mitt barn vet att det inte stämmer. Vad säger ni om detta? Hjälp vill inte att mitt barn blir stämplat som ett sexmonster. ”  

Hej!

Du beskriver att du varit med om att inte bli lyssnad eller trodd på i en situation på skolan där lärarens ord gällde. Ni blev anmälda till Socialtjänsten för utredning. Du skriver att du inte vill att ditt barn ska bli stämplat som ett sexmonster. Det skulle ingen förälder vilja!

För mig blir anmälan till socialtjänsten lite grundlös. En anmälan bör alltid göras om det finns en oro för att barnet far illa på något sätt. Om det är just denna händelse som skolpersonalen menar att ditt barn kan ha farit illa av, verkar det snarare handla om att skolan har brustit i sin tillsyn över barnen.

Många barn vet vad sex är

Att ditt barn vet vad sex är, är ingenting konstigt. Det vet de flesta barn idag, då de flesta har tillgång till telefoner och andra skärmar. Kanske har de hört äldre syskon eller elever i skolan prata och berätta om sex. Om man som förälder lever i en parrelation är det heller inte konstigt om barn ser “vuxensaker”, som pussar, kramar eller annat som det kanske inte alltid är tänkt att barnen ska se. Det är inte helt ovanligt att barn dyker in i de vuxnas sovrum utan att knacka, även om vi försöker hålla barnen borta från just den delen av vårt privatliv!

Det låter som detta varit tufft och en utmanande situation för er på många sätt. Ni som föräldrar hade inte någon kontroll över situationen och ni kan heller inte med säkerhet säga vad som var ert och det andra barnets intention med att klä av sig nakna i buskarna. På samma sätt tänker jag, att ingen med säkerhet kan säga vad läraren såg eller inte såg.

Barn har rätt att utforska - utan att vuxna sexualiserar leken

Det kan mycket väl vara så att läraren la in sin egen tolkning i situationen. Det är mycket vanligt att vi vuxna gör en sexualiserad tolkning av barns lekar och utforskande. Barn har rätt att utforska och lära sig om sina kroppar och om sina gränser på sina sätt. Jag tror att läraren kanske blev jätterädd för sina egna tillkortakommanden i den här situationen. Hur skulle hon ha förklarat den här situationen för er om hon hade kommit dit ännu senare? Jag tänker också att det faktiskt var ett jämnårigt barn som din dotter umgicks med, vilket är bra. Den här typen av upplevelser och erfarenheter ska göras med jämnåriga.

Många barn i förskoleåldern utforskar och tittar och känner på kroppen eller jämför sig med det motsatta könet. Att klä av sig naken för att kolla på likheter och skillnader är inget ovanligt. Många barn utforskar även vad som kan vara njutningsfullt utan att det behöver handla om sexualitet. Det kan handla om att ta på snoppen eller snippan för att upptäcka kroppen, att killa på eller mjukt ta på någon kroppsdel för att det känns skönt. Det är viktigt att vi som vuxna inte lägger skam på barnen för att de upptäcker och undersöker sin kropp, eftersom skam har en mycket negativ påverkan. Vi vill undvika att barnet kopplar samman intimitet och njutning med skuld och skam.

Viktigt att hjälpa barnet värna sina gränser

Att prata om hur ”barn blir till”, är helt okej om barnet undrar och frågar. Det finns bra barnböcker i ämnet, om man vill ha inspiration (t. ex. "Så blev jag till” av Katerina Janouch).

Det är också viktigt att vi som föräldrar och vuxna är tydliga med att sex inte är något som barn ägnar sig åt, utan det är något som vuxna gör, som handlar om njutning och kärlek. Sådant som däremot skulle vara orsak till oro för dig som förälder är om du har ett barn som använder våld eller är våldsam mot djur eller yngre barn, eftersom den slags beteende kan indikera svårigheter i att hålla gränser och visa empati. En annan orsak till oro är om barnet är väldigt gränslös i relation till andra vuxna, eftersom det kan innebära en risk för barnet kring vuxna som inte beter sig schysst eller inte hjälper barnet att värna om sina gränser.

Hoppas att jag har kunnat nyansera din upplevelse och dina känslor lite och att du nu känner dig mer bekväm i att bemöta funderingar och frågor från skolpersonal och socialtjänst.

Ta hand om dig och er!