Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej, jag har känt mej nedstämd under flera veckor nu, jag vet inte varför, jag är nog deprimerad för alla symtom på depression stämmer in på mej. Jag har ingen anledning att vara deprimerad men jag som alltid är glad i vanliga fall, mår dåligt nu och har tappat all min självkänsla jag är lätt irriterad och känner inte glädje över nånting, jag är trött och vaknar ofta när jag sover, depressionen kom under semestern och nu har jag jobbat en vecka och känner mej fortfarande likadan, snälla hjälp mej."
Hej och tack för din fråga!
Du berättar om symptom som brukar vara vanliga vid depression, och beskriver att du inte vet vad det beror på att du känner så här. Du brukar vara glad i vanliga fall, och det låter som om du inte riktigt känner igen dig själv nu?
Det är faktiskt ganska vanligt att inte veta vad en depression beror på. Ofta kan det vara flera saker som samverkar. När vi väl har blivit deprimerade fastnar vi dessutom ofta i en spiral som bidrar till och “håller i gång” depressionen: Vi får mindre lust, ork och motivation till saker och de känns inte lika roliga som de brukar. Detta leder till att man gör färre saker, vilket medför att upplevelser och intryck minskar. Kanske blir inte vardagssysslor gjorda, kanske drar man sig undan från sociala kontakter, kanske slutar man hålla på med sina intressen. Däremot får man mer utrymme för negativa tankar och känslor, till exempel självkritik, ältande och hopplöshet. Detta gör sammantaget att man mår ännu sämre, gör ännu mindre, får ännu mer jobbiga tankar och känslor o.s.v.
Ett viktigt steg i att bryta en depression är att komma ur denna spiral genom att aktivera sig. Det GÅR att göra saker trots brist på lust, ork och motivation - även om det är svårt. Att aktivera sig kan dessutom även förhindra en ytterligare försämring av måendet.
Om vi tänker oss måendet på en skala mellan 1 och 10 där 1 är sämsta måendet och 10 är det bästa så kan vi försöka göra saker för att hamna så högt som möjligt på skalan. 5 är bättre än 3, och 3 är faktiskt bättre än 1. Det är dessutom lättare att klättra uppåt från en 5:a än från en 1:a. I vissa perioder i livet kanske det, av olika anledningar, inte ens är möjligt att uppnå några “topp-noteringar”, men vi kan ändå försöka hålla oss så högt som möjligt på skalan.
Här är några tips som kan vara hjälpsamma för att lättare komma i gång med aktivitet när det känns motigt:
Som du ser kan man alltså börja jobba med att minska de depressiva symptomen trots att man inte vet vad de beror på. Om du känner att du behöver mer hjälp på vägen, tveka inte att ta kontakt med vården. Hos oss på PrataMera kan man få hjälp via enskilda videosamtal eller genom att delta i ett iKBT-program. En sak som är viktig att komma ihåg är att depressiva symptom faktiskt också kan ha fysiska orsaker. Det kan man kolla upp på vårdcentralen.
Ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”