Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hur kommer jag över att min kvinna sagt till mig att hon haft bättre sex med en annan man? Kan inte ha närhet med henne mer utan att det hon sagt kommer upp i mitt huvud. Vi har pratat om det men hon säger att hon står för vad hon sagt men att det är mig hon älskar. Det andra var bara sex. (Vilket jag vet att det inte var). Hon har nu ändrat versionen att med honom var det sex medan vi älskar med varandra."
Hej och tack för din fråga.
Vi har fått in din fråga där du beskriver vad jag tänker är ett samtal med din partner. Din partner har berättat att hon haft bättre sex med en annan man. Du beskriver att det har gett konsekvenser för er intimitet och att det också påverkar hur du tänker och känner om era möten och er kontakt. Det låter som att känslor av osäkerhet har väckts hos dig, kanske upplever du osäkerhet och känner dig “betygsatt”, vilket inte är någonting som blir hjälpsamt i sexuella situationer då man behöver kunna känna sig trygg och avslappnad.
Det verkar som att du och din partner sedan försökt samtala om det här och att hon ändrat sin version till att säga att ni två älskar, medan hon hade sex med den här andra personen. Vad är skillnaden för dig? Jag gissar att din partner försöker förmedla en känsla; att hon verkligen njuter av att vara med dig och att den sexuella situationen med den andra personen hade andra förutsättningar. Kanske vågade din partner släppa loss mer i situationen med den andre. Kanske var din partner i en annan livssituation och ålder som gjorde att hon reagerade annorlunda.
Ett bra sexliv handlar om hur väl man känner sig själv och hur trygg man är i sina möten och i sin kontakt med sin partner. Den tillitsbrist som uppstått mellan er har skapat en låsning.
Vad behöver du för att återfå tryggheten och förtroendet? Hur behöver ni få prata om er intimitet och sexliv för att komma framåt?
Och, om du skulle önska en förbättring/förändring, mellan er rent intimt, vad skulle det innebära för dig? Jag skulle rekommendera dig att ge dig själv tid att tänka på hur det här blir för dig och vad det väcker och att du väljer ett passande tillfälle att försöka prata med din partner om den här situationen och om låsningarna som den skapat. Om du känner behov av att få hjälp att sätta ord på dina känslor och funderingar, vänd dig till någon du känner förtroende för. Om du inte har någon som du känner dig bekväm att prata med, kan det vara en god idé att prata med någon utomstående som kan hjälpa dig fundera och sätta ord på det du känner på ett konstruktivt sätt.
Ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”