Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Jag undrar om man kan bota paniksyndrom?"
Tack för en intressant fråga.
Forskning visar att det finns mycket goda förutsättningar för att bota eller bli fri från paniksyndrom med kognitiv beteendeterapi, KBT. Jag tänkte resonera lite kring vad paniksyndrom är och hur man kan bli fri från panikångest. De vanligaste symtomen vid panikångest är att hjärtat slår snabbare, ökad puls, ökad svettning, svindel, illamående, stark känsla av att hålla på att tappa kontrollen och/eller rädsla för att dö. Personen tolkar dessa reaktioner som livsfarliga, då de i själva verket är ofarliga, man fastnar i en så kallad ”Ond Cirkel”.
Den onda cirkeln börjar med någon form av utlösande stimuli, tex yrsel, hjärtklappning. Reaktionen leder till en upplevd hotsituation, möjligt hot om en kommande panikattack, vilket leder till ökad ångest och rädsla. Detta utlöser i sin tur ytterligare kroppsliga symtom som andnöd, overklighetskänsla, ökad hjärtfrekvens. Tolkningen av dessa starka och mycket obehagliga symtom leder till en så kallad feltolkning, nämligen att jag håller på att dö i en hjärtinfarkt, tappar kontrollen etc. När man upplevt detta, kan det räcka med ett litet påslag av stress, hjärtklappning, etc. för att åter trigga i gång och fastna i en Ond Cirkel, man brukar kalla det för att den vidmakthålls eller förstärks.
Det kan vara viktigt att skilja mellan paniksyndrom och panikattack. Panikattacker kan man även få vid andra tillstånd, tex generaliserad ångest, social ångest, hälsoångest etc. Vid paniksyndrom krävs förutom ofta återkommande och oväntade panikattacker under minst en månad, stor oro för att mista kontrollen över sig själv, rädsla för att dö. Stor oro för återkommande attacker. Förändringar av beteende i ens vardagliga liv, tex att man undviker vissa platser, stor rädsla för att vara själv etc.
Forskning har visat att kognitiv beteendeterapi har mycket god effekt vid paniksyndrom. Dock hänger resultatet på behandlingen ihop med flera saker. Även om man vet att behandlingen kan vara framgångsrik, så är ens egna engagemang i terapin mycket viktig för att man ska nå framgång.
Att genomgå en terapeutisk behandling kan innebära både för och nackdelar. Nackdelar kan vara att man till en början kan känna mer obehag och ökade symtom, innan man mår bättre.
Behandlingen går ut på att stegvis lära sig att möta och hantera de ångestsymptom som man försöker undvika eller fly ifrån. Behandling kommer att innebära att du avsätter tid för både själva terapi tillfället, men också för att aktivt träna mellan varje terapi tillfällen. Detta ska förstås ställas i relation till vad du vinner. För de flesta handlar det om ökad livskvalitet, att veta att det är du själv som bestämmer i livet, inte panikångest. Man behöver också fråga sig hur höga motivation man har inför att börja behandling, finns det utrymme och tid för behandling just nu, eller behöver man vänta till ett bättre tillfälle. När behandlingen väl är avslutad, behöver man aktivt jobba för att vidmakthålla de positiva beteendeförändringar man påbörjat. Innan behandlingen är avslutad, brukar man ofta upprätta en så kallad vidmakthållande plan som stöd för detta.
Om du vill veta mera om paniksyndrom eller är i behov av stöd eller samtalsbehandling bör du ta hjälp.
Ta hand om dig.
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
