Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Den senaste tiden har min sexuella attraktion avtagit men jag skulle aldrig någonsin vilja lämna min man. Trots det så kan jag inte låta bli att flirta med andra, gärna äldre män. Det har jag alltid gjort. Älskar uppmärksamheten och går igång på att de blir tända på mig och ger mig komplimanger. Älskar att vara nära och kramas och röra. Jag går ofta över gränsen när jag dricker. Jag får mycket uppmärksamhet från min man så fattar inte varför jag skulle sakna det. Jag har växt upp utan pappa, men jag har aldrig haft nå men av det och aldrig saknat att ha en pappa, så tycker inte jag kan skylla på det. Vill inte förstöra min familj och livssituation som jag verkligen har kämpat för. Jag älskar min man så vad fan håller jag på med?"
Tack för frågan!
Jag har lite svårt att tyda din formulering om att ” min sexuella attraktion avtagit”. Menar du din upplevelse av din sexuella attraktion i andras ögon (andra män) eller menar du upplevelse av andras sexuella attraktion i dina ögon. Eller om jag vågar gissa från din övriga beskrivning kan det vara så att det handlar om din mans sexuella attraktionskraft som inte längre är lika tilldragande för dig som förr? Alltså du attraheras inte lägre sexuellt av din man som tidigare och kanske så att han inte visar lika tydligt att han attraheras av dig? Eller kanske när andra män visar mycket tydligt att de är attraherade av dig kan du åter "våga" känna sexuell attraktion som kvinna och ”blir tänd”.
Hur som helst varierar människors sexuella attraktion och sexuella drivkraft över tid som mycket annat i livet. Biologin men även ens individuella levnadshistoria och relationshistoria (tidiga erfarenheter av relationer etc), olika faser i livet, kulturella faktorer t ex inlärda förväntningar och samhällsmyter har utan tvekan sin påverkan på detta område. Men även relationen till ens partner och hur den relationen förändras över tid är av stor betydelse. Alltså man ska se den sexuella attraktionen i ett större sammanhang och inte som ett isolerat fenomen bortkopplat från livets alla berg-och dalbanor i övrigt. Detsamma skulle kunna gälla även ens uppfattning och upplevelse av ens egen och andras sexuella attraktion över tid.
En sak som du mycket tydligt lyfter fram i din problembeskrivning är den inre konflikten som du upplever mellan å ena sidan dragkraften att flörta och bli uppmärksammad av andra ”äldre” män och å andra sidan det familjeliv och den livssituation som du högst värdesätter och vill inte förstöra. T o m påstår du att du fortfarande älskar din man och att du aldrig någonsin skulle vilja lämna honom. Jag tycker att det är viktigt att du har reflekterat över denna emotionella konflikt som förmodligen handlar om vad som du innerst inne värdesätter när du får distans till stundens ingivelse och hetta, främst när du dricker och känner attraktionskraft till andra män och njuter av deras uppmärksamhet.
Det tycks finnas ett tydligt glapp mellan det som du prioriterar och värdesätter i ett längre perspektiv och det som du attraheras av i korta stunder. Med andra ord leder dina handlingar i dessa situationer senare till stort missnöje med dig själv som om du upprepade gånger har trampat på din självrespekt och på dina värderingar trots bättre vetande. I sammanhanget kan det även vara relevant att du reflekterar över din självbild som kvinna och utforskar ditt självförtroende bl a som en attraktiv kvinna för män. Hur har dessa självupplevelser förändrats över tid och var står du nuförtiden i dessa avseenden? Det händer inte så sällan att alkoholen används som medel för att ge en ”boost” åt ett bräckligt självförtroende i diverse sociala sammanhang bl a med funktionen att man vågar stå i centrum för andras riktade uppmärksamhet och kan i stunden njuta av den. Man vinner då i stunden över sin rädsla och osäkerhet och kan glömma av sorg.
Jag vill absolut inte spekulera, tolka och komma upp med schablonmässiga lösningar på det problem som du beskriver i brist på mycket mer information om dig och ditt liv. Alltså utan tillgång till den större bilden, som ingriper dig, din relationshistoria och din nuvarande livssituation. Det som jag däremot rekommenderar är att du med hjälp av en psykolog eller psykoterapeut med erfarenhet av relationer börjar en upptäcktsresa. Var står du nu i livet? Hur ser din relation med din man ut, på alla nivåer, naturligtvis inklusive den sexuella attraktionskraften från båda hållen? Hur har den utvecklats och förändrats över tid? Vilka uttalade och outtalade förväntningar på livets olika områden inklusive sex och sexuell attraktion som rör sig i ditt inre? Hur ser dina värdegrunder ut vad beträffar livet i stort och ditt livs olika områden? Och många andra frågor som kan dyka upp under resans gång. Jag hoppas och tror att du kommer att ha stor nytta av att göra denna upptäcktsresa och förhoppningsvis kan du komma fram till förståelse av de mekanismer som försätter dig i den emotionella konflikt som du lär brottas och få klarhet i de beteendemönster som leder till det missnöje som du känner med dig själv.
Lycka till.
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”