Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Det kom ett brev till oss från en person som deltagit i vårt terapiprogram för stresshantering. Personen har själv gett oss lov att publicera det i sin helhet.
”Efter flera år inom vårdyrket med nattarbete och ett konstant stresspåslag fick jag betala ett högt pris. Stressen hade satt sig i min kropp som en ny inneboende objuden gäst. Mitt inre befann sig i ett konstant stresstillstånd. Höga ljud, ljud överlag, sorlet av människor som pratar, folksamlingar, spädde på stressen. Att bli avbruten, få nya arbetsuppgifter och inte få tänka klart med det man höll på med för stunden. Spänningar i nacke, axlar, rygg, en dåligt fungerande mage. Somnade på kudden innan jag knappt hunnit lägga mig. Trött när jag vaknade på morgonen.
Jag tog steget och bokade videosamtal med en psykolog på pratamera.nu. Efter några samtal och en etablerad kontakt erbjöds jag att gå ett iKBT-program om stresshantering. Min första tanke var "Hur ska jag orka? Mera krav, saker jag behöver lösa". Men upplevelsen blev så totalt överraskande positivt.
En screening av mitt välmående och stressnivå gjordes i början och i slutet av programmet. Att få svar på frågor veckovis och att upplevelsen av stress hade varit skyhög men i slutet av programmet låg på mera normala nivåer, gav mig sådan energi och livsglädje. Min psykolog betonade att jag hade blivit utsatt för hög stress under lång tid på mitt arbete och att det var viktigt att bli medveten om att det skulle ta tid att komma ner i stressnivå, förändra mitt sätt att tänka och reagera på stressfaktorer. Vad jag kan påverka och inte.
Jag har idag en betydligt bättre livskvalitet och är oerhört tacksam för det fina bemötandet och hjälpen jag fått. Det är nog så att när man är väldigt stressad inser man inte alltid hur långt det har gått. Man blir fartblind. Att då få stanna upp, fundera, reflektera, få hjälp att jobba med sin stress är så otroligt värdefullt. Mitt råd är att våga stanna upp och ta hjälp.”
Helt okej för mig att använda det jag skrivit i era kanaler!”
Stort tack för att du delade med dig av din resa med oss. Vi är så glada att få ta del av dina upplevelser och erfarenheter av terapin och att du idag mår bättre!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
