Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej, jag har grova humörsvängningar och vet inte hur jag ska hantera det. Jag börjar gråta hela tiden och är väldigt lättirriterad och jag får ångest. Jag känner mig ensam,arg och ledsen hela tiden."
Hej och tack för din fråga.
Humörsvängningar är ett symptom av flera som ingår i en en rad olika psykiska tillstånd. Depression, utmattningssyndrom eller olika former av sömnbesvär för att nämna några. Det kan vara så att man befinner sig i ett känsligt läge i sitt liv - kanske en kris av någon form eller att man har det väldigt stressigt. Det är vanligt att kvinnor får humörsvängningar vid PMS. Sen har alla människor olika temperament vilket gör att en del har lättare för att "tända till" än andra.
På din beskrivning låter som att du har en blandning av en rad olika problem och jag kan tänka mig att det upplever en maktlöshet inför din situation - vilket naturligtvis är normalt. Du undrar hur du ska göra för att hantera dina humörsvängningar och mitt svar är att det beror på. Många gånger är inte humörsvängningarna själva problemet utan de blir bara ett symptom på ett annat problem. Vilket jag misstänker är fallet för dig. Det jag menar är att om orsaken till problemet är ångest så hanterar man det på ett sätt, men rör det sig om depression så är tillvägagångssättet ett annat. Det som blir mest tydligt för mig med den ytterst korta beskrivningen jag har är att du upplever en konstant ledsenhet. Ledsenhet, både som nedstämdhet och depression, är nära förknippat med alla de symptom du beskriver - men det finns också andra psykiska problem som är det.
Mitt yttersta förslag till dig är ändå att ta professionell hjälp för att få en riktigt bedömning av din situation och ditt mående. Eftersom det finns så många orsaker till humörsvängningar och att du beskriver en rad olika symptom som kan hänga ihop alla olika möjliga sätt så behöver du får bena ut vad som är kärnan i problemet för att kunna få till en förändring.
Lycka till.
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
