Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Behöver jag hjälp? Jag känner mig ofta gråtfärdig, trött och frustrerad. Ibland önskar jag nästan att jag skulle råka ut för en olycka så att jag "får lov" att ta en paus. Men jag vet inte vad jag ska ta en paus ifrån, jag tycker inte att mitt jobb eller liv är särskilt stressigt. Däremot blir jag ofta ifrågasatt, kallad fula saker och ignorerad vilket såklart blir jobbigt i längden. Dessutom kommer det småsaker hela tiden, pappersarbete och konflikter som jag känner mig ansvarig för p.g.a. min arbetsroll, men också maktlös över. Jag har mindre motståndskraft mot det.
Men jag vet inte om det är orsaken till mitt mående eller om jag bara är svag.
Jag trivs super med jobbet när det funkar och att byta arbetsplats kommer inte ändra något. Jag mår bra i mitt hem och har goda vänner, rätt mycket fritid. Jag målar och tecknar mer intensivt när jag har sämre perioder. Jag tar D-vitamin eftersom jag vet att jag behöver det på hösten och vintern. Hur hanterar jag de jobbiga delarna bäst?"
Hej och tack för ditt brev!
Du beskriver att du känner dig trött, ledsen och frustrerad. Du säger att du trivs med ditt jobb, men samtidigt blir du ofta ifrågasatt och kallad för fula saker. Här behöver jag säga stopp och vänta!
Att bli kallad för fula saker låter allvarligt i mina öron. Det ska ingen behöva utsättas för! Vad får du för hjälp av din chef kring detta? Jag skulle råda dig att prata med din chef i första hand. Om hen inte lyssnar eller ger dig stöd, så behöver du gå till skyddsombudet på arbetsplatsen. Om ni inte har någon sådan så är nästa instans fackförbundet.
Man kan även få hjälp med arbetsmiljöfrågor av företagshälsovården. Det du beskriver ska INTE få förekomma på en arbetsplats! Förutom att bli utsatt beskriver du att du känner dig maktlös i ditt arbete, vilket tyder på att arbetsmiljön inte är hälsosam.
Att vara känslig eller som du beskriver, att vara svag, är faktiskt något som gjort att vi har överlevt som människor genom evolutionen. Att känna ångest, stress och nedstämdhet kan vara signaler på att vi behöver ändra på något i vår miljö eller vardag. Att uppleva stress om vi har mycket att göra under en dag är normalt men att gå med långvarig stress i flera månader är inte bra. Så försök vända på denna tanke och se dina signaler som att de vill säga dig något, att de finns där som en skyddsmekanism. Det är inte alltid hjälpsamt att agera på våra rädslor och vår oro men att döma oss själva för att vi är känsliga är inte hjälpsamt.
Det låter bra att du tar D-vitamin, då vitaminbrist kan påverka vårt fysiska och psykiskt mående. Det är svårt att svara på vad du ska göra för att må bra, eftersom jag kan läsa mig till att det finns flera delar i ditt liv som skulle kunna förbättras. Det första är som sagt din arbetsplats - även om du själv skriver att det inte skulle hjälpa att byta arbete. Dock är jag ganska övertygad om att något behöver ändras om du ska vara kvar där och samtidigt må bra.
Du är värd att ha ett arbete du trivs med. Du är värd att inte lida av stress, vara ledsen och frustrerad. Du är värd att känna mening och glädje i ditt liv. Du är värd att få må bra!
Om du önskar vidare hjälp med att veta vad du mer kan göra för att må bättre, kan du boka en tid på din vårdcentral eller här hos oss på Pratamera.
Ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
