Jag är orolig att jag inte får tillräckligt med sömn

Artikel Jag är orolig att jag inte får tillräckligt med sömn. Bild visar en person som ligger i en säng.
PrataMera
2018-04-22

"Hej, jag är 19 och Jag har haft lite problem med min sömn på sistone. Jag har alltid varit en person som gått och lagt mig på helgerna och sovit ca 10h. Men nu så har det blivit så att jag går och lägger mig men oavsett vilken tid jag somnar så har jag vaknat mellan 7 och 8. Jag kan alltså gå och lägga mig kl.1 och vakna 7 och bara sovit 6h på en helg när jag dessutom varit riktigt trött när jag gått och lagt mig. Det bästa är att lägga sig vid 23 och vakna 7-8 då jag känner mig utvilad. Men ibland kan jag inte gå och lägga mig 22 eller 23 utan det kanske blir närmare 1. När jag vaknar kan jag känna mig trött och som om jag behöver sova mer och ibland kan jag vara pigg. Jag undrar helt enkelt vad det här kan bero på. Jag blir orolig att jag aldrig får tillräckligt med sömn då jag sover ca 7h på vardagarna och känner att på helgerna ska jag verkligen vila ut, men så blir det ju inte, tvärtom jag sover mindre. Jag har varit stressad på senaste och jag vet inte om det har att göra med det?"


Hej och tack för din fråga!

Du beskriver att du på senare tid har börjat sova färre timmar i sträck än du brukar. Även om du lägger dig senare än vanligt, vaknar du tämligen tidigt. Det verkar oroa dig att du inte "sover ikapp" på helgerna som du är van vid att kunna göra. Du räknar timmarna du sovit och känner oro över om du får tillräckligt med sömn.

Det är vanligt att känna oro när sömnvanorna förändras och många har en tendens att bekymra sig över att hinna ta igen "förlorad" sömn. Om man har svårt att somna ligger man kanske och oroar sig över hur man ska orka med nästa dags uppgifter. Oron i sig försvårar tyvärr möjligheterna att somna och det är lätt att hamna i en ond cirkel. Vid sömnsvårigheter finns det några tumregler som kan vara bra att följa för att minska besvären. Skapa goda förutsättningar för sömnen, ge dig tid att varva ner före sänggående, ägna dig åt något som gör att du lätt uppmärksammar när "sömntåget" kommer istället för att styras av t ex när filmen el nyheterna är slut. Avstå koffein och alkohol som försämrar sömnen. Ha det mörkt och svalt i sovrummet. Använd sängen enbart till att sova (och ha sex), låt inte andra aktiviteter flytta in. Lägg dig vid ungefär samma tid, så vänjer sig kroppen vid när det är dags att sova. Har du inte somnat efter säg 20-30 min, stig upp och gör något lugnt och småtråkigt tills du märker att du börjar klippa med ögonen igen, gör då ett nytt försök. När vi ligger kvar och snurrar i sängen blir sängen till slut förknippad med det istället för med lugn och god sömn.

När det sedan gäller själva oron över att sova tillräckligt mycket, är det bra att känna till ett par saker. Har vi sovit knackigt en natt, kompenserar kroppen det själv nästa natt genom att andelen djupsömn ökar. Vi behöver alltså inte ta en tupplur eller försöka sova fler timmar för att väga upp. Tvärtom är det viktigt att inte sova dagtid, eftersom det ökar risken att det blir svårt att sova på natten.

Du skriver att du varit stressad på senare tid och har funderingar på om det kan ha med saken att göra. Har den ökade stressen inneburit att du har svårt att gå ner i varv, ligger och funderar över dagen som gått eller det du ska hinna med imorgon? Du är 19 år skriver du, innebär det att du ska ta studenten i vår? Står du på tröskeln till vuxenlivet och ska själv bestämma över vad du ska ägna dig åt och hur du ska försörja dig? Det är såväl normalt som rimligt att i det skedet i livet både känna sig inspirerad och livrädd inför friheten som öppnar sig. Oavsett skälen till stress är just sömnproblem ett av de första tecknen på att saker och ting är i obalans. Kan du se över tillvaron och utforska vilka personer/aktiviteter/situationer/platser som kännetecknar lugn, harmoni och återhämtning för dig? Finns det balans mellan prestation och återhämtning i ditt liv? När vi är stressade har vi en tendens att prioritera bort de aktiviteter som ger oss avkoppling och energi, när vi som bäst behöver dem. Återhämtning är något som vi behöver dagligen och endast kortare perioder har råd att skjuta på till helger och längre ledigheter. Konsten är att hitta de små medlen som ger återhämtning och inte bara lita till utlandsresan, sommarsemestern osv. Tio minuter med en kopp te på trappan, en kväll utan skärmar, en promenad med en god vän är bara några exempel på lättillgängliga sätt att koppla av som varken kostar särskilt mycket tid eller pengar. Avbrotten hjälper oss både att tanka energi och få perspektiv på sakerna som stressar oss. Vi påminns om att livet innehåller fler delar, får energi och chansen att hitta nya lösningar ökar.

På din beskrivning låter dina besvär inte alarmerande. Om du tycker att dina sömnproblem kvarstår eller förvärras kan det vara klokt att söka hjälp. Du kan vända dig till din vårdcentral eller till oss.

Lycka till!

Mer läsning

Jag tror inte på mig själv

Läsarfråga: Jag har nästan i hela mitt liv jämfört mig med andra människor och aldrig riktigt trott på min egen förmåga vilket har bidragit till att jag inte vågat vissa saker som att utbilda mig osv. Nu är jag 52 år, ska separera, har haft en lång period där mitt barn har varit sjuk, är utan jobb och jag bara känner hur allt bara står stilla. Är också i klimakteriet med en massa besvär. Har så svårt att acceptera alla dessa förändringar i mitt liv och min kropp och allt som sker. Vad ska jag göra?

Läs mer
Jag har höga krav på mig själv

Läsarfråga: Jag har väldigt höga krav på mig själv vilket jag mår dåligt av, men samtidigt vill jag prestera bra och nå mina höga mål i min idrott, hur gör man då? Problemet är också att jag ställer höga krav inom allt. Jag är inte nöjd med mitt utseende på ett sätt som inte går att förändra [....] Jag är dessutom ofta nedstämd, och stressad över skola, kompisar och träning (hinner ej med det jag vill).

Läs mer
Kan jag göra något åt mitt obehag för folksamlingar?

Läsarfråga: Jag tycker det är jobbigt och känner obehag i stora folksamlingar. Jag har känt så så länge jag kan minnas och det har blivit svårare med åren. Jag tycker att det går bra när jag är med vänner och så men så fort det blir fler människor blir det värre. Går det att göra något åt det?

Läs mer
1 2 3 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Så fungerar behandlingen
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram