Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Blivit riktigt sårad och nedbruten av mitt senaste förhållande på 6 år. Jag gav mer av min kärlek än vad jag fick tillbaka av henne. Hon lider av psykisk ohälsa, men jag alltid stått vid hennes sida och försökt hjälpa henne så gott jag kan. Slutade med att hon om nätterna pratade med andra män illa om mig och min familj. Och jag var tvungen att lämna henne, då hon bakom min rygg även bestämde sig med att träffa någon annan. Nu vill jag bara gråta ut, men kan inte få ut tårarna. Faller mer o mer i depression. Vill bara vara lycklig igen."
Hej och tack för din fråga!
Det låter som om du har en svår situation, och har haft det ett tag. Dels har du levt i en relation där du beskriver att du ”gett mer än du fått”, och att du ställt upp på olika sätt men inte fått det du skulle önska tillbaka. Däremot har du blivit sviken och besviken, och tvingats lämna en relation som jag gissar att du investerat mycket i.
En separation brukar ju väcka många jobbiga och känslor, oavsett om man vill lämna den eller inte. Jag tänker att det ter sig naturligt att du mår dåligt just nu- men att det är viktigt att du tar hand om dig för att inte må ”sämre än nödvändigt”. En separation kan även bidra till en depression, men det kan vara svårt att avgöra när det handlar om ”normala reaktioner på en separation” och när det övergått i en depression. Det är viktigt att du tillåter dig att känna ledsenhet och andra känslor, oavsett om det kommer tårar eller inte. Det är också viktigt att du fortsätter göra saker, träffa folk och aktivera dig eftersom passivitet och att dra sig undan i sig kan bidra till, och hålla igång, en depression.
Tveka inte att ta kontakt om du känner att du skulle behöva prata med någon för att komma vidare. Hos oss på PrataMera kan du få stöd genom videosamtal. Och du, du kommer att bli lycklig och glad igen även om det kanske inte känns så just nu.
Ta hand om dig!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
