Hur släpper jag taget om en destruktiv relation?

Hur släpper jag taget om en destruktiv relation? Ett par sitter vid en stenig stenstrand och ser ut över vattnet
PrataMera
2020-10-12

"Hej. Jag är medberoende till en dysfunktionell relation till en vän och nu har hon valt att lämna mig. Jag borde vara lättad men jag är bara ledsen. Behöver stöd/hjälp till att komma ur denna destruktiva relation och inte falla tillbaka ifall det skulle bli fallet. Detta har pågått i 5 års tid och jag har satt mig själv i dålig ekonomi pga henne och nu får hon det att låta som att det är mitt fel. Jag måste ta mig ifrån detta men samtidigt vill jag inte. Jag behöver råd?"

Hej och tack för din fråga!

Det låter som att du går genom en kämpig period just nu. Jag tolkar det som att du och din vän, trots problem, stått varandra nära i flera år men att hon nu valt att avsluta relationen. Kvar står du och känner att du borde bara lättad, men istället är du mest ledsen. Du beskriver även en ambivalens kring relationen, att du behöver komma ifrån den samtidigt som du inte vill det. 

Jag gissar att det även funnits mycket positivt i relationen eftersom du stannat kvar i den under lång tid, t.ex. att ni delat roliga stunder och gemensamma intressen. Präglades relationen till en början av mer positiva inslag? Har du haft förhoppningar om att vännen ska förändas och relationen bli mer ömsesidig? Sörjer du nu en vänskap som du velat ha och haft förhoppningar om? Vill du vara kvar för att hoppet ännu inte helt lämnad dig?

Relationer kan vara positiva och negativa samtidigt

Även om en relation innehållit medberoende eller varit destruktiv på andra sätt så är det ju sällan ”bara dåligt” i en relation eller ”bara skönt” att slippa den, vare sig man själv är den som lämnar eller blir lämnad. Både en vänskapsrelation och en kärleksrelation som avslutas kan ta tid att sörja och bearbeta.  

Jag undrar även om en del av din ledsenhet handlar om reaktioner på att ha blivit sviken och besviken? Du har ställt upp för din vän, antagligen på flera sätt och i många situationer genom åren, men hon verkar i alla fall i nuläget inte visa tacksamhet över det utan lägger snarare skuld på dig och lämnar relationen. De flesta skulle känna sig ledsna i det läget. 

 En annan aspekt är att medberoende, i en situation som den du beskriver, kan kännas bra på kort sikt – även om det inte är så bra för en i längden. Man kan t.ex. känna sig älskad för att man ställer upp, eller känna sig viktig och duktig för att man löser saker. Att avstå från dessa ”kickar” och positiva känslor kan vara jobbigt och kännas tomt i början. Det kan vara en av flera anledningar till att man ”vill stanna kvar” fast man inte mår bra av det.  

Hur ska du då komma vidare?

Jag tolkar det som att du egentligen vill (och behöver) lämna relationen bakom dig, och utgår till stor del från det i mina råd:

  • Sysselsätt dig. Gör saker du tycker om. Träffa människor som är bra för dig.  Ta hand om dig själv på olika sätt. 
  • Våga se saker som de är. I en destruktiv relation blundar vi gärna för sakernas tillstånd. Vi vill inte se hur vi blir bemötta och behandlade. Vi förnekar hur vi mår i relationen och hur den påverkar oss. Vi hoppas på förändring och förbättring även när vi borde ha gett upp för länge sen. Fråga dig själv om du verkligen vill ha det såhär och om du inte är värd mer? Är det rimligt och realistiskt att tro att relationen kommer att bli så pass fungerande att du kan må bra i den?  
  • Våga känna. Det kommer att vara jobbigt ett tag. Du kommer att vara ledsen. Det kan dyka upp jobbiga tankar och känslor. Men det kommer att bli bättre.
  • Ta inte på dig ansvar. Det låter som om din vän behöver ta tag i saker i sitt liv. HON behöver göra det. Inte du. Om man, på det sätt som är vanligt vid medberoende, fortsätter lösa problem åt någon annan bidrar man till att personen inte behöver ta tag i sitt liv och sina bekymmer. Det kan kännas skönt för stunden men är inte hjälpsamt på längre sikt. 
  • Fundera på hur du vill ha det i en relation. Vad har du för behov? Hur vill du bli bemött och behandlad? Var går dina gränser, vad är okej och inte för dig? Är din syn på relationer präglad av tidigare upplevelser där du hamnat i liknande situationer? Hur har t.ex. relationen till dina föräldrar, andra vänner och eventuella partners sett ut? Är detta ett mönster du fallit in i flera gånger- och behöver stöd för att ta dig loss från?  
  • Be om hjälp att komma vidare. Ibland kan man behöva prata med någon som kan hjälpa en att se saker tydligare, t.ex. en vän eller familjemedlem som du tycker är klok och som du litar på. Du kan också söka professionell hjälp, t.ex. genom att boka samtal hos någon av våra psykologer, eller söka samtalsstöd på annat sätt. 

Slutligen, fundera på hur du ska göra om din vän tar kontakt igen. Finns det någon möjlighet till fortsatt kontakt? Vilka är villkoren för att du ska kunna må bra i er relation? Stå upp för dig själv och vad du behöver för att må bra! 

Ta hand om dig!

Mer läsning

Jag tror inte på mig själv

Läsarfråga: Jag har nästan i hela mitt liv jämfört mig med andra människor och aldrig riktigt trott på min egen förmåga vilket har bidragit till att jag inte vågat vissa saker som att utbilda mig osv. Nu är jag 52 år, ska separera, har haft en lång period där mitt barn har varit sjuk, är utan jobb och jag bara känner hur allt bara står stilla. Är också i klimakteriet med en massa besvär. Har så svårt att acceptera alla dessa förändringar i mitt liv och min kropp och allt som sker. Vad ska jag göra?

Läs mer
Jag har höga krav på mig själv

Läsarfråga: Jag har väldigt höga krav på mig själv vilket jag mår dåligt av, men samtidigt vill jag prestera bra och nå mina höga mål i min idrott, hur gör man då? Problemet är också att jag ställer höga krav inom allt. Jag är inte nöjd med mitt utseende på ett sätt som inte går att förändra [....] Jag är dessutom ofta nedstämd, och stressad över skola, kompisar och träning (hinner ej med det jag vill).

Läs mer
Kan jag göra något åt mitt obehag för folksamlingar?

Läsarfråga: Jag tycker det är jobbigt och känner obehag i stora folksamlingar. Jag har känt så så länge jag kan minnas och det har blivit svårare med åren. Jag tycker att det går bra när jag är med vänner och så men så fort det blir fler människor blir det värre. Går det att göra något åt det?

Läs mer
1 2 3 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Så fungerar behandlingen
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram