Läsarfråga: ”Hur ska jag lära mig att lita på mig själv och stå upp för mig själv? Hur lär jag mig att förstå vad jag SJÄLV står för?”
"Hej. Jag är medberoende till en dysfunktionell relation till en vän och nu har hon valt att lämna mig. Jag borde vara lättad men jag är bara ledsen. Behöver stöd/hjälp till att komma ur denna destruktiva relation och inte falla tillbaka ifall det skulle bli fallet. Detta har pågått i 5 års tid och jag har satt mig själv i dålig ekonomi pga henne och nu får hon det att låta som att det är mitt fel. Jag måste ta mig ifrån detta men samtidigt vill jag inte. Jag behöver råd?"
Hej och tack för din fråga!
Det låter som att du går genom en kämpig period just nu. Jag tolkar det som att du och din vän, trots problem, stått varandra nära i flera år men att hon nu valt att avsluta relationen. Kvar står du och känner att du borde bara lättad, men istället är du mest ledsen. Du beskriver även en ambivalens kring relationen, att du behöver komma ifrån den samtidigt som du inte vill det.
Jag gissar att det även funnits mycket positivt i relationen eftersom du stannat kvar i den under lång tid, t.ex. att ni delat roliga stunder och gemensamma intressen. Präglades relationen till en början av mer positiva inslag? Har du haft förhoppningar om att vännen ska förändas och relationen bli mer ömsesidig? Sörjer du nu en vänskap som du velat ha och haft förhoppningar om? Vill du vara kvar för att hoppet ännu inte helt lämnad dig?
Även om en relation innehållit medberoende eller varit destruktiv på andra sätt så är det ju sällan ”bara dåligt” i en relation eller ”bara skönt” att slippa den, vare sig man själv är den som lämnar eller blir lämnad. Både en vänskapsrelation och en kärleksrelation som avslutas kan ta tid att sörja och bearbeta.
Jag undrar även om en del av din ledsenhet handlar om reaktioner på att ha blivit sviken och besviken? Du har ställt upp för din vän, antagligen på flera sätt och i många situationer genom åren, men hon verkar i alla fall i nuläget inte visa tacksamhet över det utan lägger snarare skuld på dig och lämnar relationen. De flesta skulle känna sig ledsna i det läget.
En annan aspekt är att medberoende, i en situation som den du beskriver, kan kännas bra på kort sikt – även om det inte är så bra för en i längden. Man kan t.ex. känna sig älskad för att man ställer upp, eller känna sig viktig och duktig för att man löser saker. Att avstå från dessa ”kickar” och positiva känslor kan vara jobbigt och kännas tomt i början. Det kan vara en av flera anledningar till att man ”vill stanna kvar” fast man inte mår bra av det.
Jag tolkar det som att du egentligen vill (och behöver) lämna relationen bakom dig, och utgår till stor del från det i mina råd:
Slutligen, fundera på hur du ska göra om din vän tar kontakt igen. Finns det någon möjlighet till fortsatt kontakt? Vilka är villkoren för att du ska kunna må bra i er relation? Stå upp för dig själv och vad du behöver för att må bra!
Ta hand om dig!
Läsarfråga: ”Hur ska jag lära mig att lita på mig själv och stå upp för mig själv? Hur lär jag mig att förstå vad jag SJÄLV står för?”
Läsarfråga: Hur bygger man upp sitt självförtroende? Blir problem i mitt arbete. Försöker vara trevlig o ger komplimanger till ny personal o gör mitt bästa. Ändå får ingen chans vara kvar. Inte ens som timanställd.
Läsarfråga: ”Jag har varit med om flera hundra trauman. Jag kan inte längre se på otäcka filmer, höra otäck musik eller höra om mord, fast att det jag varit med om handlat om något helt annat."