Hur ska vi bearbeta att pappa tog sitt liv?

"Min mamma och jag upplevde att pappa tog sitt liv. Min mamma vill inte berätta för barnbarn eller vänner att pappa gjorde så. Jag mår dåligt innan av utmattning, och har det tungt just nu. Tar hand om min ensamma mamma som är deprimerad, och bor en bit bort. Jag är ensambarn och singel. Men även jag som gjorde de jag kunde vid dödstillfället mår riktigt dåligt. Hur skall vi komma ur detta och må bra igen? Vem skall stötta oss? "

Hej och tack för ditt brev! 

Jag beklagar att ni förlorat en familjemedlem! Du beskriver att din pappa tog sitt liv och att du gjorde det du kunde vid dödstillfället. Du skriver att du mår dåligt och att din mamma har en depression.  Du frågar vem som ska stötta er i detta och hur ni ska kunna komma ur det hela.

Sök hjälp för att bearbeta det som hänt

Sorg och reaktioner vid självmord kan vara extra svåra och komplicerade. Ofta är de traumatiska och sorgen kan bli ”komplex”, vilket innebär att man kan fastna i sorgen och inte komma vidare. Här kan man behöva hjälp av en professionell psykolog eller psykoterapeut, så att man får prata om och bearbeta det som hänt.

Om din mamma har en depression, så skulle jag rekommendera samtalsbehandling för henne. Eventuellt upplevde hon både chock och skuldkänslor efter din pappas död, vilket är vanligt vid självmord. Nästan alltid finns tankar som “Kunde jag gjort något”, ”Kunde jag ha förhindrat detta?” och ”Varför hände det?”.

Om du upplever utmattning och själv inte mår bra, skulle jag rekommendera även dig att ta kontakt med din vårdcentral eller boka tid hos oss på Pratamera eller hos någon annan vårdgivare du känner tillit till, så du får stöd och eventuellt behandling för både utmattning och sorgebearbetning. Din och din mammas bearbetning kommer säkert att se olika ut, beroende på era erfarenheter och livssituation. Sorgen är individuell och går ofta i vågor.

Sanningen är bättre, även om den är tung

Du skriver att din mamma inte vill berätta för sitt barnbarn eller sina vänner att din pappa tog sitt liv. Det är inte ovanligt att vi känner oro för hur det ska tas emot av barnen. Kan de förstå att det inte är en utväg om man har det svårt och hur ska vi veta att de inte tar på sig någon skuld för det som hänt? Att prata med barn om självmord kan kännas tungt och svårt. Men trots det är det bättre att berätta som det är, än att hitta på en lögn, t.ex att pappa dött i en hastig sjukdom eller åkt i väg på en lång resa och aldrig kommer tillbaka.

Det är däremot viktigt att också berätta att självmord inte är lösningen om man mår dåligt och att det inte är någons fel. Det är viktigt att vi pratar med barn om psykisk ohälsa, att det är normalt att vi går igenom kriser i livet som gör att vi kan må väldigt dåligt, vara ledsna och känna stor oro under en längre tid. Det är inget konstigt! Om man fastnar i sorgen och behöver hjälp, kan man också berätta att den hjälpen finns att få och att det är viktigt att barnet berättar för någon vuxen om hen mår dåligt.

Man behöver inte gå in på detaljer, men barn kan ha frågor som vi kan göra vårt bästa att svara på, som t.ex “Gjorde det ont när pappa dog”, “Hur ser man ut när man är död” eller “Kan man komma tillbaka när man dött?”.  Läs gärna mer om hur man kan prata med barn om självmord på: suicidezero.se - Att prata med barn om självmord  

Du kan hjälpa din mamma genom att rekommendera henne att ta kontakt med vården eller att hjälpa henne att boka tid. Det kan tänkas att när hon får stöd och hjälp så blir det också lättare för dig att må bra.

Ta hand om dig!

Läs mer:

suicidezero.se - Samtala om självmord - Om någon har tagit sitt liv