Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej, jag tror verkligen att jag behöver terapi, men vet inte hur jag ska göra för att våga prata med en psykolog? Jag är rädd för att ta hjälp. Hur kan man göra för att ta sig över den tröskeln?"
Hej och tack för din fråga!
Att söka hjälp för sitt dåliga mående och våga prata med en psykolog eller psykoterapeut kan ibland upplevas som ett stort steg att ta. Det kan finnas flera olika saker som tillsammans blir hinder till att söka hjälp, bland annat att man inte säkert vet hur en samtalsbehandling går till eller att man är osäker på om de problem man har är något som kan/bör behandlas. Tankar om vad behandlingen kommer att innebära, vilka krav som kommer att ställas kan också dyka upp. En del människor upplever att de har svårt att sätta ord på sina känslor vilket i sin tur gör det svårare att våga närma sig innehållet i det man mår dåligt över. Ibland kan själva orsaken till varför man mår dåligt vara själva hindret till att söka hjälp.
Det kan upplevas pinsamt eller obehaglig att plötsligt öppna upp och prata om sådant man kanske aldrig tidigare berättat för någon annan. Ibland finns skam kopplat till varför man mår dåligt vilket gör det jobbigt att våga berätta om svåra saker. Människor kan också vara rädda för att tappa kontrollen över sina egna reaktioner något som också kan bli ett hinder till att söka hjälp. Inom vissa kulturer och familjekonstellationer kan det dessutom anses tabubelagt med psykisk ohälsa och då kan det vara en anledning till varför man inte söker hjälp.
Oavsett vad som gör att du känner svårigheter med att söka hjälp så går det att ta försiktiga steg till att våga göra det. Du kan alltid rådgöra och få mer information om hur en behandling går till innan den inleds. På nätet finns olika sajter som beskriver vilka behandlingsformer som finns och där du kan liksom du gjort nu, ställa frågor om det du mår dåligt över och även läsa andras frågor och svar. Pratamera.nu, psykologguiden.se och 1177.se är exempel på nätsidor som belyser psykisk ohälsa och som beskriver hur du kan komma i kontakt med psykologer eller psykoterapeuter.
För en del kan det även i början av en behandling kännas bra att ta med sig en vän eller en anhörig som stöd och trygghet. Vänner och anhöriga kan dessutom ofta bidra till att ge psykologen/psykoterapeuten värdefull information om hur de uppfattar problembilden. Att ta hjälp via nätet är också något som kan hjälpa till att sänka trösklar för en första kontakt. Där kan du i lugn och ro få en första kontakt och berätta om dina problem, och skulle det visa sig vara fel sätt för dig så kanske det ändå ger mod till att ta kontakt med någon på plats där du bor. Ett första litet steg kan göra en stor skillnad. Ju snabbare man får hjälp när man mår psykiskt dåligt, desto större är chansen att bryta den onda cirkeln och vända sitt psykiska mående till det bättre.
Lycka till och ta hand om dig.
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
