Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Min flickvän håller på att utredas för borderline och PTSD. Hon kan bli väldigt arg över småsaker och hotar om att göra slut eller be mig gå. Och jag vet inte vad jag ska göra när hon beter sig så?"
Hej.
Din problembeskrivning är kort och många detaljer saknas i din fråga, därför kommer mitt svar vara lite mer generellt.
Borderline personlighetssyndrom, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), är en diagnos som ställs inom psykiatrin efter en noggrann utredning. Det du behöver känna till om emotionellt instabilt personlighetssyndrom är att det betyder att din flickvän har ett mönster av beteenden som har funnits under en längre tid, det vill säga typiska sätt att tänka, känna, agera, och relatera till sig själv och sin omvärld. I diagnosen ingår symtom som:
Symtombilden kan ofta se olika ut hos olika personer, däremot är instabilitet själva kärnan i diagnosen: instabilitet i känslor (raseri, oro, depression), instabilitet i relationer (kaos), instabilitet i självbild och identitet, instabilitet i beteenden och instabilitet i sätt att tänka (misstänksamhet).
En person med emotionellt instabilt personlighetssyndrom lever alltså i ett känslomässigt, tankemässigt och beteendemässigt kaos. Eftersom symtomen och beteendena förmodligen har funnits under en längre tid påverkar de personens mående, agerande och personens relationer på ett negativt sätt.
Det är inte ovanligt att personer som har dessa svårigheter har upplevt en eller flera traumatiska händelser med inslag av våld, sexuellt övergrepp eller relationstrauma under sin uppväxt. Därför kan i vissa fall diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vara relevant att utreda. Det är också vanligt att dessa personer lider av ångest eller depression.
Idag finns bra psykologisk behandling med gott forskningsstöd för borderline personlighetssyndrom, eller EIPS. Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en metod som visat sig vara effektiv. Stöd genom medicinsk behandling kan också ha stor betydelse då de samexisterande tillstånden som depression och ångest kan bli bättre av rätt medicinering.
Det kan vara mycket påfrestande att vara anhörig till en person med diagnosen EIPS och som sannolikt bär på trauman. Som anhörig kan man också riskera att drabbas av psykisk ohälsa eftersom man ofta känner skuld, maktlöshet, hjälplöshet, sorg, frustration och förvirring när ens ansträngningar att hjälpa inte hjälper. När man försöker resonera, försäkra och trösta kanske detta snarare får motsatt effekt, det vill säga att den drabbade personen beter sig aggressivt, drar sig tillbaka, hotar med separation, känner sig missförstådd, skadar sig själv eller skickar ut suicidala signaler.
Den bästa hjälpen i ditt läge tycks vara att hjälpa din flickvän att söka hjälp, stödja henne att gå i psykologisk behandling och uppmuntra henne att bli kvar i behandlingen.
Mer läsning: För dig som anhörig
Det är inte alls fruktbart att försöka bråka tillbaka eller resonera med en person som befinner sig i ett känslomässigt kaos och som just då kan ha fått ett vredesutbrott. Kommunikation behöver i stället ske när personen har fått tillbaka lugnet och på ett icke dömande, icke skuldbeläggande sätt. I ett lugnt läge kan man tillsammans prata om och utforska vad problemet kan vara och hur var och en kan göra sitt bästa för att hantera laddade situationer. Ett tips är att rent fysiskt gå ifrån de laddade situationerna för att lugna ner sig, innan man sedan börjar prata med varandra. När man sedan börjar kommunicera med varandra är det viktigt att:
På det här sättet kan man alltså sträva efter att skapa en stämning där personen som har borderline personlighetssyndrom, eller EIPS, känner sig förstådd och bekräftad. Detta kan i sin tur uppmuntra till att hen tar ansvar för sina beteenden och blir mer konstruktiv i sin kommunikation framåt.
Kom också ihåg att det trots allt inte är du som bär ansvaret för att din flickvän mår bättre psykiskt, det är hennes ansvar. Anhöriga känner ofta skuld över sin maktlöshet och för att deras goda vilja att ställa upp och hjälpa ger motsatt effekt. En del känner till och med att det är deras fel att den anhörige inte mår bättre. Så det är viktigt att lyssna och stötta- men det är lika viktigt att sätta gränser och inte låta sig bli smittad av hela situationen eller låta sig dras in i en ond cirkel. I slutändan handlar det om en balans mellan engagemang och tillgänglighet å ena sidan och gränssättning å andra sidan.
Ett sista råd är att ni tillsammans kan läsa om vad diagnosen borderline personlighetssyndrom, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom, och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) handlar om. Med en gemensam kunskapsgrund kan ni diskutera svårigheterna och hur ni kan förhålla er till dem. Det finns även bra böcker i ämnet, skrivna av författare med mycket erfarenhet av området, till exempel Anna Kåver och Åsa Nilsonne.
Lycka till och ta hand om varandra!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
