Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Jag har ett kontrollbehov som kanske har kostat mig min relation till min partner. Hur kan jag ändra det?"
Hej och tack för din fråga.
Det är tråkigt att höra att dina kontrollbehov får sådana negativa konsekvenser för dig. Kontrollbehov finns i olika varianter och som del i vissa psykiska svårigheter. Exempelvis kan det finnas inslag av det i till exempel social ångest, GAD och tvångssyndrom (OCD). Vid tvångssyndrom kan det förekomma ett tvångsmässigt kontrollbehov, som att vilja kontrollera elektrisk utrusning eller att dörren är låst när man går hemifrån. Personer som är perfektionistiskt lagda har många gånger ett överdrivet kontrollbehov, vilket till exempel kan yttra sig i arbetet, studier eller hemma. Kanske har man svårt att låta andra göra något för ens räkning eller känner att huset måste vara städat helt perfekt. Den här typen av kontrollbehov förekommer också i relationer.
Vi ska inte glömma att en viss mån av kontroll kan vara funktionellt i vissa sammanhang där det går att använda sig av det, till exempel när det gäller att planera och strukturera sin dag eller vecka. Den typen av kontroll är fullt normal och ger oss en känsla av trygghet och stabilitet vilket är en förutsättning för välmående.
När vi inte har den typen av kontroll upplever vi istället en osäkerhet och ovisshet, vilket kan vara väldigt psykiskt krävande. Att försöka kontrollera våra tankar eller känslor ger däremot till motsatt effekt och ökar frustrationen. Oavsett typ av kontroll så leder förstås all typ av överdriven kontroll normalt sett till problem.
Jag har väldigt lite att gå på från din fråga men jag får utgå ifrån att ditt kontrollbehov är kopplat till er relation och att det då kanske handlar om svartsjuka och en rädsla att bli lämnad. Om det är så, leder det ofta till att man kontrollerar sin partner. Det kan handla om att smygläsa mejl, sms eller kolla partnerns aktiviteter på sociala media och så vidare. Det kan också visa sig genom att man ständigt vill vara med sin partner och om man varit från varandra så kanske man blir väldigt misstänksam och vill ha en fullständig redogörelse av vem partnern varit med. Och även om man får sanningen så kanske man inte tror på den ändå. Eller så försöker man påverka vem partnern umgås med. Det är inte ovanligt att olika former av hot förekommer. Listan kan göras lång.
Denna typ av kontroll leder inte sällan till att relationen så småningom tar slut, vilket många gånger är den kontrollerande personens ursprungliga rädsla. Detta för att kontrollbehovet till slut blir för kvävande. När partnern backar och behöver få andrum tolkar ofta personen med kontrollbehov det som att den är på väg att bli lämnad - och använder sig då av ännu mer kontrollbeteenden. Det går naturligtvis inte att kontrollera en relation på det sättet. Spelreglerna för att vara tillsammans med någon innebär att man kan bli lämnad. Tillit, respekt, förtroende, förståelse och fungerande kommunikation är viktiga byggstenar i en relation och där passar inte kontroll in.
Även om det många gånger finns en rädsla att bli lämnad, inte vara älskad eller att känna sig mindre värd än andra vid denna typ av kontrollbehov så behöver man ändå specifikt titta på vad som gäller för just dig:
Det är inte ovanligt att man tolkar sina kontrollbeteenden som förklaring till att man fortfarande är tillsammans, vilket också ger drivkraft till att fortsätta med dem. Därför är det av absolut största vikt att börja luckra upp dessa beteenden. Det innebär att du måste träna på att avstå från att kontrollera sms-historiken eller att inte ringa din partner när hen är fem minuter sen från jobbet. Du kan till och med välja ut situationer självmant i stället för att invänta att de ska ske och förbereda dig på hur du ska hantera situationen på ett sunt sätt. Du kan till exempel be din partner att ta en afterwork efter jobbet med sina vänner utan att ni får höras. Eller be partnern gå och handla själv utan att fråga vilka hen har pratat med eller ifrågasätta varför det tog längre tid än väntat.
Det är viktigt att kunna träna på att stå ut med denna osäkerhet av att inte veta. Genom att träna på detta sätt kommer du inledningsvis uppleva mer obehag men ju mer du utsätter dig för dessa jobbiga situationer desto bättre kommer du bli på att hantera dem. På samma sätt är det också viktigt att förhålla dig till de tankar som dyker upp och acceptera att du har dem (förutsätter att du vet vad det är för tankar). De behöver inte vara sanna eller betyda att det du tänker kommer inträffa, även om du kanske har sådana erfarenheter sedan tidigare.
Jag vill påpeka att det är en förutsättning att prata igenom detta tillsammans med din partner innan du börjar utmana dina kontrollbehov. Bestäm när och hur du ska öva på detta så att ni båda är införstådda med det. Samtidigt kanske det uppstår ett behov hos dig att få prata om de känslor som dyker upp i olika övningsmoment. Då är det viktigt att du får göra det och det räcker att din partner bara lyssnar utan att ni börjar diskutera vad du känner eller inte.
Om obehaget vid övningarna blir för jobbigt och det känns som att du inte klarar av att utmana detta på egen hand så behöver du med största sannolikhet ta hjälp. Dessa problem kommer tyvärr inte försvinna av sig själv eller med "tiden". Det kan handla om att du inte har strategier för att hantera den ångest du ska konfrontera, eller att det också finns en problematik med din självkänsla och att kontrollbehovet är toppen av ett isberg.
Lycka till!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”