Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej! Jag har fått veta att min 11-åring har tittat på porr på nätet tillsammans med sina kompisar. Jag är chockad över vad de sett och vet inte hur jag ska hantera situationen. Har ni några tips till en rådvill förälder?"
Hej!
Tack för din fråga, och för att du tar upp ett problem som många föräldrar idag ställs inför. Att som ung vara nyfiken på sex är i sig inget konstigt, däremot är det ett problem att många får sina första intryck av sex från den lättillgängliga nätporren. Vi är många vuxna som fått ett bryskt uppvaknande när vi insett vad porrindustrin numera erbjuder några klick bort i telefoner och datorer. Förnedring av kvinnor, våld och rena övergrepp är vanligt förekommande i nätporren medan männen framställs som ”macho” och alltid redo för maratonlånga sexuella prestationer präglade av ovanstående behandling av kvinnorna.
Nätporren avspeglar alltså något helt annat än hur de flesta av oss vill ha det i en sexuell situation- men det finns en risk att de unga som växer upp med den som en väsentlig del av sin ”sexualupplysning” tror att det ska vara så - och att det är nåt fel på dem om de inte gillar den typen av sex. Kanske tvingar man både sig själv och sin partner att göra saker man inte vill och som till och med kan vara farligt. Många fastnar dessutom i ett beroende där de behöver se mer och mer avancerat sex för att bli upphetsade, och spenderar mer och mer tid i porrens värld.
Med detta menar vi inte att skrämma upp dig. Däremot vill vi framhålla att det finns all anledning för oss vuxna att inse vad nätporren handar om och prata med barn om porr - och om sund sexualitet, respekt och samtycke.
Hur kan du då hantera situationen nu när du vet att ditt barn tittat på nätporr?
Våga prata om det - både om porr och om sund sexualitet. Fråga ditt barn vad hon eller han har sett. Det kan finnas behov av att bearbeta upplevelserna. Prata även generellt om porr och om sund sexualitet. Det är ok att tillsammans konstatera att det kan vara jobbigt och pinsamt att prata om ämnen som dessa - men att det är viktigt att ändå göra det.
Inled samtal i en lugn situation där det finns tid för prat. Undvik att ta upp frågan när du är stressad eller kanske upprörd över vad ditt barn har sett. Men vänta inte så länge på ”det rätta tillfället” att det aldrig kommer… Uppmuntra barnet att prata med dig vid fler tillfällen.
Skuldbelägg inte barnet. Skuld och skam kan stänga dörren till fortsatta samtal. Ifrågasätt och problematisera utan att skuldbelägga. Avdramatisera genom att t.ex. konstatera att många unga tittar på porr och att det är viktigt att prata om det ur olika perspektiv. Normalisera nyfikenhet på sex och visa respekt.
Prata om att filmerna är gjorda för vuxna och innehåller ”specialeffekter”. Förklara att mycket i filmerna är överdrivet och inte visar hur de flesta vill ha det i en sexuell situation. Betona att det är viktigt att sex känns bra.
Skaffa dig kunskap. Du kan t.ex. läsa mer i föräldramaterialet “Porrsnacket” på porrfribarndom.se.
Intressera dig för vad ditt barn gör på sin skärm. Sitt med då och då. Fråga om vad som händer på nätet, inte bara vad som hänt i skolan under dagen. Öppna för fler samtal om vad som händer i deras värld - där skärmarna är en central del.
Installera porrfilter i familjens telefoner och datorer. Visserligen kan ditt barn fortfarande komma i kontakt med nätporr genom andras skärmar, men filter minskar ändå risken för exponering. Filter tar dock inte bort behovet av prat!
Sist men inte minst kan det vara bra både för dig som som förälder, för ditt barn och för andra föräldrar och barn om du vågar lyfta frågan med andra föräldrar. Kan ni hjälpas åt och stötta varandra? Vet de hur lättillgänglig nätporren är? Hur pratar de med sina barn?
Lycka till och ta hand om varandra!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
