Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej. Jag har en dotter som uppvisar symptom på PTSD och som tror sig varit utsatt för någon form av övergrepp. Hon minns dock ingenting. Går det att behandla psykologiskt utan att veta vad som hänt? Eller ska hon ha medicinsk hjälp? Vad ska jag göra som anhörig i en sån här situation?"
Hej och tack för frågan!
Det är inte alls ovanligt att människor som blivit utsatta för traumatiska händelser uppvisar svårighet att minnas delar och kanske hela den eller de traumarelaterade händelserna. Det kan vara en del av den traumatiserade människans upplevelsevärld och symtombild. Det kan till och med fungera som en ”skyddsmekanism” att undvika minnena av händelse(r) som är starkt förknippad(e) med överväldigande smärtsamma känslor.
Mitt ”enkla” råd är att din dotter bör få en fullständig bedömning gjord av en erfaren psykolog eller psykiater för att fastställa PTSD diagnosen och utesluta andra psykiatriska tillstånd. Det är viktigt att bedöma om symtomen just kan bero på PTSD och inte annan psykiskt tillstånd. På Socialstyrelsens hemsida om riktlinjer för PTSD kan man bland annat läsa följande ”behandlingen är huvudsakligen psykologisk, eventuellt med tillägg av läkemedelsbehandling”.
Som förälder är det viktigt att stödja din dotter genom att visa förståelse för hennes svåra situation, var tillgänglig, öppen, skapa trygghet och stabilitet i hennes tillvaro samt ge hopp om att det finns effektiva evidensbaserade psykologiska metoder för att behandla PTSD och traumarelaterade tillstånd.
Hör gärna av dig om du vill att vi ska hjälpa dig med en bedömning. Personer som är under 18 är välkomna till vår privatmottagning.
Ta hand om er.
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
