Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
"Hej, jag tror att jag är deprimerad, saker som kändes kul förr är knappt kul längre. Jag bryr mig inte om omvärlden och jag känner mig allmänt nedstämd. Jag sover jättedåligt vilket också leder till ett kaffeberoende. Jag har svårt att se en framtid, stressar upp mig lätt och döljer minsta tecken på sorgsenhet. Jag har en konstant känsla av att vilja gråta och har tidigare haft problem med självskadebeteenden. Tror ni att jag är deprimerad och har ni som svarar rätten att sätta en diagnos?"
Hej,
Depression är huvudsakligen ett förstämningssyndrom, dvs. en åkomma som påverkar ditt mående. För de flesta innebär det en upplevelse av ledsenhet, hopplöshet och ensamhet. Aktiviteter som tidigare uppskattades och kändes glädjefyllda tappar sitt värde och känns tråkiga och ointressanta. Till och med biologisk sett viktiga funktioner som att äta och ha sex förlorar sin attraktionskraft. Vi brukar bli mer negativa i vårt sätt att tänka och motivations- och initiativförmåga försämras vanligen. Likaså kan sömnen försämras och i kombination med minskad matlust kan det leda till orkeslöshet och svaghet vilket ökar den depressiva upplevelsen. Vid en depression är det vanligt att uppleva döds- och självmordstankar.
Även om det du beskriver onekligen påminner om en depression kan vi inte säkert säga att det är så. Delvis eftersom depression förekommer i olika varianter och det kan dessutom förekomma tillsammans med andra problem, som exempelvis stressrelaterade besvär, ångest eller sömnproblem. Man behöver också utesluta kroppsliga orsaker, då depression exempelvis kan orsakas av sjukdom. Det innebär att olika symptom kan påminna och gå in i varandra och man behöver därför göra en bedömning för att du ska kunna få rätt behandling.
Min rekommendation är att du söker professionell hjälp för att bedöma och behandla dina besvär. Detta är något som vi kan hjälpa dig med eller så kan du vända dig till vården där du bor. Det är viktigt att inte vänta för länge då det finns risk att besvären förvärras, och det kan vara värt att veta att det finns god hjälp att få.
Lycka till!
Läsarfråga: Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?
Läsarfråga: Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra med mera. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?
Läsarfråga: "Min sambo ljuger ofta om helt onödiga saker och struntar i att betala räkningar och ljuger sedan om det vilket får mig att känna mig så stressad att jag gråter hela nätterna och får hjärtklappningar. Han vet att jag förlorat mitt hem tidigare pga liknande händelser och hur det traumatiserat mig men väljer ändå att göra så här gång på gång vilket kan sätta mig och barnen på gatan. Han ger mig dåligt samvete genom att säga saker som ”ska du lämna mig i en 3a?”. Jag mår jättedåligt och det känns som han slår sönder mig psykiskt. Är detta psykisk misshandel?”
