Begreppet ”borderline personlighet” är något vi ofta stöter på i filmer, serier och sociala media. Då brukar det handla om försök att snabbt och enkelt beskriva någon som uttrycker starka känslor på ett för omgivningen negativt sätt, eller pendlar snabbt mellan känslor som glädje och ilska. Men det kan man göra utan att ha borderline personlighetssyndrom, eller som det också kallas, emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), ett tillstånd som oftast innebär ett väldigt stort lidande.
I tonåren är det både vanligt och helt normalt att växla snabbt mellan olika känslor och uttrycka dem utan så mycket tanke på hur det påverkar människor omkring en – eller en själv. Detta brukar rätta till sig med tiden, då man blir säkrare på sin identitet, mognar och lär sig förhålla sig både till sina känslor och till andra människor på ett mer konstruktivt sätt.
När man har borderline personlighetssyndrom, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), växlar man snabbt mellan olika starka känslotillstånd på ett sätt som blir svårt att förstå och hantera – både för en själv och för människor runt omkring en. Man mår ofta mycket dåligt och känner ångest och skam över hur man fungerar. Att hantera konsekvenserna av dessa extrema känsloväxlingar leder ofta till att man hamnar i självdestruktiva beteenden, som till exempel missbruk av alkohol eller droger, ätstörningar eller har tankar på att avsluta sitt liv. Det är också vanligt att man har svårigheter i relationen med andra, särskilt i nära relationer.
Personer som får diagnosen borderline personlighetssyndrom, eller EIPS, har ofta upplevt svårigheter eller trauman under sin uppväxt. Det kan också finnas genetiska orsaker till att man utvecklar borderline personlighetssyndrom.
Symptomen på emotionellt instabilt personlighetssyndrom kan se olika ut hos olika personer, men den gemensamma kärnan handlar om instabilitet. Instabilitet i känslor, instabilitet i relationer, instabilitet i självbild och identitet, instabilitet i beteenden och instabilitet i hur man tänker. Om du har borderline personlighetssyndrom lever du alltså i ett känslomässigt, tankemässigt och beteendemässigt kaos:
För att få diagnosen EIPS behöver man göra en omfattande utredning via psykiatrin. Det är dock viktigt att komma ihåg att många symptom liknar varandra och kan kopplas till flera olika tillstånd och diagnoser. När det gäller just EIPS, finns det likheter med symptom för till exempel ADHD, autismspektrumtillstånd, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression och ätstörningar.
Om man har borderline personlighetssyndrom finns det god hjälp att få i form av psykologisk behandling och i vissa fall även medicinering.
Det kan vara mycket påfrestande att vara nära anhörig till en person med borderline personlighetssyndrom. Som anhörig kan man också drabbas av psykisk ohälsa eftersom man ofta känner skuld, maktlöshet, hjälplöshet, sorg, frustration och förvirring när ens ansträngningar att hjälpa inte räcker till. Att resonera, försäkra och trösta kanske snarare får motsatt effekt, det vill säga att den drabbade personen beter sig aggressivt, drar sig tillbaka, hotar med separation, känner sig missförstådd, skadar sig själv eller skickar ut suicidala signaler.
Det är inte alls hjälpsamt att försöka bråka tillbaka eller resonera med en person som befinner sig i ett känslomässigt kaos. Samtal behöver i stället ske när personen har fått tillbaka lugnet. I ett lugnt läge kan man tillsammans prata om och utforska vad problemet kan vara och hur var och en kan göra sitt bästa för att hantera laddade situationer. Ett tips är att rent fysiskt gå ifrån de laddade situationerna för att lugna ner sig. När man sedan börjar kommunicera med varandra är det viktigt att:
På det här sättet kan man alltså sträva efter att skapa en stämning där personen som har borderline personlighetssyndrom, eller EIPS, känner sig förstådd och bekräftad. Det kan i sin tur uppmuntra till att hen tar ansvar för sina beteenden och blir mer konstruktiv i sin kommunikation framåt.
Anhöriga känner ofta skuld över sin maktlöshet och för att deras goda vilja att ställa upp och hjälpa ger motsatt effekt. En del känner till och med att det är deras fel att den anhörige inte mår bättre. Så det är viktigt att lyssna och stötta - men det är lika viktigt att sätta gränser och inte låta sig bli smittad av hela situationen eller låta sig dras in i en ond cirkel. I slutändan handlar det om en balans mellan engagemang och tillgänglighet å ena sidan och gränssättning å andra sidan.
Om du eller någon nära anhörig känner att symptomen på borderline personlighetssyndrom, eller EIPS, stämmer in med hur ni mår så rekommenderar vi att ni söker kontakt med en psykiatrisk mottagning. För ungdomar upp till 18 år är det Barn- och ungdomspsykiatrin ni behöver vända er till, och för vuxna är det vuxenpsykiatrin. Gå in på 1177 för att se vilken psykiatrisk mottagning som ligger närmast där ni bor.
