fbpx
Varför kan jag inte unna mig själv att vara nöjd?
#

Vi fick denna läsarfråga inskickad till oss via vår hemsida:

”Jag tillåter mig aldrig att unna mig något extra, köper alltid det billigaste fast jag har pengar. Till andra köper jag gärna presenter. Jag kör en gammal bil, gör billigaste renoveringarna i huset, inget extra mm. Om jag någon gång köpt något extra så ber jag ofta om ursäkt för det. Efter många års högskolestudier (på äldre dar) har jag ett bra jobb men jag kan inte ta in att det är så, ”inte kan jag ha det jobbet”! Så fort utbildningen var klar fick jag problem med ryggen och nu utmattningssyndrom och sjukskrivning. Jag undrar om det hör ihop med att jag inte kan tillåta mig att faktiskt vara nöjd över min utbildning, att kroppen ser till att jag inte kan jobba? Likaså nu under lång sjukskrivning så kan jag inte acceptera det och göra det bästa av det utan jag tänker ständiga katastroftankar. Vad kan detta bero på? Finns det något att göra?”

Hej och tack för din fråga!

Du skriver att du aldrig unnar dig att ge dig själv något extra och om du gör det, så ber du om ursäkt för det. Du undrar om dina utmattningssymptom och sjukskrivning hänger samman med att du inte kan tillåta dig att vara nöjd, att kroppen och psyket ställer sig i vägen för dig att jobba. Utöver detta lider du av katastroftankar kring vad som kan hända och kan inte acceptera din situation med långvarig sjukskrivning.

Jag hör att det finns olika delar i ditt brev. Det ena handlar om utmattning och sjukskrivning. Katastroftankar och stress. Du skriver inte vad dina katastroftankar handlar om. Är det rädsla för vad som ska hända om du inte kan fortsätta jobba? Är det stress över ekonomin och försörjning? Finns det faktiska orsaker till dina katastroftankar som behöver hanteras och åtgärdas på något sätt? Får du stöd i din rehabilitering, att komma tillbaka till jobbet? Att vara långvarigt sjukskriven kan ge nya symptom och kan i sig vara psykiskt påfrestande. Ofta försöker man hantera detta genom att ha en plan för när och hur man ska återgå till arbetet och hur den kan anpassas efter den sjukskrivnes behov.

Beteenden från tidigare kanske inte är hjälpsamma nu

Det andra i ditt brev handlar om att ”unna sig”. För mig låter det inte bara som att du har svårighet med att ge dig själv ”det lilla extra” utan att du även har svårt att tillåta dig själv att ha det bra, att se till dina egna behov. Kanske kan det vara utmanande för dig att be om hjälp? Eller förvänta dig att andra ska ge dig stöd om du behöver. Finns det en rädsla och stress hos dig att inte få tillräckligt, rädsla att inte dina behov ska bli tillfredsställda, rädsla för att ingen ser eller hör dig? Kanske har du i din historia erfarenheter av att dina behov inte blev tillfredsställda? Fysiskt, känslomässigt, mentalt…?

Oavsett vad vi gör (även ”destruktiva beteenden”) gör vi det för att vi tror att det på ett eller annat sätt ska få oss att må bättre. Ibland finns det mönster i vår historia, beteenden och roller vi haft i vår barndom eller tidigare i livet som var hjälpsamma då, men som när vi är vuxna inte längre gagnar oss. Exakt vad är det du tror ska hända om du inte ser till dina behov och ger dig själv det du någonstans vet att du är värd?

Undersök vilken del av dig själv du ska lyssna på

Kanske finns det två ”röster” i dig? En som säger ”du är värd allt vackert, gott och fint, precis som alla andra” och en annan som säger ”vem tror du att du är?! Du har ingen rätt att ta mer än du behöver, du är självisk och bryr dig bara om dig själv”. I så fall kan det vara så att du behöver undersöka den rösten som säger att du inte är något värd. Vad tror den rösten att du vinner på att följa den, vad förlorar du? Kanske tror den delen i dig att du kommer bli sedd som duktig eller bli belönad på något sätt, om du avhåller dig från ”det goda i livet”. Eller att du skulle bli bestraffad, om du tillåter dig för mycket av livets goda. Att någon kommer tänka eller tycka illa om dig. Eller kanske är det du själv som är din hårdaste domare?

Öva in nya beteenden – även om det tar emot i början

För att börja öva på att tillåta dig själv mer (vilket kan handla om allt från att ta emot hjälp till att se till dina fysiska och känslomässiga behov i relation till andra) så kan du föreställa dig hur någon som du känner (eller bara föreställer dig i din fantasi) som ser till sina egna behov, skulle agera i olika situationer. Vad skulle den personen välja, vad skulle den säga eller göra om den skulle välja bakelse på ett konditori? Om hen inte kände för att gå på den där festen till helgen, om hen skulle köpa en ny cykel o.s.v. När du hamnar i situationer där du behöver välja något, men inte vet vad du ska ta (den billigaste bakelsen, eller den du faktiskt är sugen på), föreställ dig då personen som ”ser till sina behov”. Fråga dig själv vad han eller hon skulle välja och gör sedan på det sättet.

När man börjar öva nya beteenden kan man känna obehag till en början. Man behöver hantera eventuella negativa känslor som kan komma efteråt. Kanske är det skuldkänslor eller skam, oro eller katastroftankar. Det tar tid för hjärnan att vänja sig vid nya beteenden. Men ha tålamod, med tiden kommer det att gå lättare och lättare, tills den dag då du inte behöver föreställa dig någon annan som ser till sina behov, för du är själv är den personen!

Lycka till och ta hand om dig!

Kristina Ahlman

Kristina Ahlman
Leg. psykolog

Har du en fråga som du vill ställa? Då är du välkommen att skicka in den till oss. ->  Gratis rådgivning online
Vi besvarar frågor i turordning och i mån av tid.

Vill du lära dig mer om psykisk (o)hälsa? När du registrerar dig för våra nyhetsbrev, får du kostnadsfritt några gånger i månaden tips om nya bloggtexter från våra psykologer, svar på läsarfrågor, andra relevanta nyheter och vilka gruppträffar och webbinarier du kan anmäla dig till den närmaste tiden m.m. Du kan när som helst avregistrera dig om du inte längre vill få nyhetsbreven.

Related Posts

Leave a comment