"Hej. Jag har väldigt höga krav på mig själv vilket jag mår dåligt av, men samtidigt vill jag prestera bra och nå mina höga mål i min idrott, hur gör man då? Problemet är också att jag ställer höga krav inom allt. Jag är inte nöjd med mitt utseende på ett sätt som inte går att förändra (det vill säga t.ex. inte min vikt utan mina ögon) och jag önskar att jag fick känna mig vacker/snygg, även om det inte är vad som är viktigt i livet. Jag kan inte längre äta bröd till frukost utan att känna att jag ätit något onyttigt. Jag måste hela tiden äta bra och vara effektiv (och jag går ständigt igenom ALLT jag gjort under dagen i mitt huvud), för har jag inte givit mitt allt för att nå mina drömmar kommer jag inte kunna se mig själv i spegeln i slutet. Samtidigt gymmar eller springer jag till exempel inte, vilket jag verkligen skulle vilja (svagt), för att jag inte är nöjd så länge jag inte pressar mig maximalt. Jag är dessutom ofta nedstämd, och stressad över skola, kompisar och träning (hinner ej med det jag vill)."

Hej!

När jag läser genom ditt mejl känner jag en stor smärta och ett stort lidande som jag misstänker du känner i ditt dagliga liv. Jag får ett starkt intryck att du är missnöjd med dig själv för den person som du är och allt du presterar. Dina ”höga krav” verkar vara ditt sätt att lindra det lidande som du känner och tycks ämnade att skänka dig det lugn som du eftersträvar. Men samtidigt åsamkar det dig ännu mer smärta och missnöje. Du kastas hela tiden mellan å ena sidan att prestera mer och mer för att nå dina mål och å andra sidan den stress och den trötthet som du känner när du inser att du ändå inte blir nöjd med dig själv. Vilken kamp som du bedriver och så liten vinst du tilldelas! Jag gör antagandet att du i grunden är mycket dömande och negativt värderande mot dig själv. Inte alls förvånande att du blir nedstämd och känner dig stressad jämt.

Vad är som är viktigt i livet, undrar du? Ja, vad är det som är viktigt? Du själv? Dina för höga mål? Bara ditt utseende? Din vikt? För vem? Till vilket pris? Hur vet du att du blir nöjd med dig själv? Vilket pris är du beredd att betala? Vad säger din erfarenhet hittills om hur det blir för dig om du fortsätter på detta spår? Missnöjet med dig själv och ett stort lidande har blivit dina ständiga följeslagare. Men det behöver inte vara så!

Har du någon gång tänkt på alternativet att börja trampa på ett nytt spår? Nämligen, att öva på att visa medkänsla med dig själv, acceptera dig själv precis som du är och sluta att piska dig själv så grymt som du gör? Det betyder inte att du ska överge dina mål eller sluta med din idrott utan det handlar om att ändra ditt sätt att förhålla dig till dig själv. Och göra alla dessa aktiviteter utifrån en lustfylld utgångspunkt för att fylla livet med glädje och inte som nu att piska dig själv för att fly från den person som du är. Hoppas att du förstår att det handlar om två helt olika sätt att förhålla sig till sig själv och till sina vardagsaktiviteter. Det handlar om att i grunden börja acceptera sig själv och till och med tycka om sig själv. Den vägen låter troligen mycket ovan för dig som det gör för många andra i vår tid. Det kanske även väcker obehag men det är precis den vägen som du behöver ge dig in på för att göra nya fynd och för att livet någon gång ska kännas meningsfullt och fulländat. Inte att livet plötsligt blir utan sorger eller smärta, vilka hör livet till, utan så att man slipper lidande som man tillfogar sig själv genom att ”försöka göra ett total make-över” både utvändigt och invändigt.

Ibland behöver man vägledning och stöd av psykolog eller terapeut för att lära sig hantera detta.

Ta hand om dig. 

Mer läsning: Hur gör man för att inte använda sig av självskadande beteende?

 

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram