"Hej. Jag trycker ofta ner mig och tycker att jag är kass, värdelös och misslyckad. Hur kommer jag ifrån sådana negativa tankar?"

Självtest - Testa hur du vanligen bemöter dig själv

Hej och tack för din fråga.

Självkritik är något som vi alla har en del av det. Denna text från boken ”Tid att leva. Ett tioveckors program för stresshantering med ACT och medveten närvaro” (skriven av Fredrik Livheim, Daniel Ek och Björn Hedensjö) beskriver den inre kritikern bra:

“Tänk om du hade en liten tjattrande apa som satt på din axel och ständigt påminde dig om alla de sätt du inte räcker till på. ”Du är inte särskilt effektiv på jobbet, och du borde verkligen komma igång med träningen igen. Dessutom är du så tråkig, var lite mer intressant”, kanske den här apan säger. Efter en kort tystnad fortsätter den: ”Familjen fungerar väl sådär just nu, men du tar inte alls hand om dina vänner. Inte skaffar du några nya heller.” Eller: ”Du är en bluff och snart kommer det bli lika tydligt för alla andra som det är för dig. Du borde verkligen göra bättre ifrån dig på jobbet innan du blir upptäckt”. Faktum är att vi inte behöver fantisera ihop den här illasinnade apan, för var och en av oss har redan en sådan apa- eller i alla fall en sådan inre röst- som ofta tjattrar om varför vi inte duger.”

Var kommer då denna självkritiska röst ifrån, och varför har vi den?

Självkritik kan fylla en funktion genom att hjälpa oss att se våra fel och brister och därigenom skärpa oss och ”anpassa oss till flocken”– vilket i människans historia har varit viktigt för att maximera våra chanser till överlevnad. Vi har helt enkelt inte klarat oss själva utan varit beroende av andra för att klara livhanken.

Hur vår egen inre kritiker låter beror mycket på hur vi haft det tidigare i livet. Till exempel kan uppväxtfaktorer som våra föräldrars bemötande forma oss, och att bli illa behandlad och kanske till och med mobbad (vilket för övrigt är vanligare bland personer med autism) sätter spår även avseende vår självbild och inre kritiker.

Ett visst mått av självkritik är det alltså meningen att vi ska ha, men om den inre kritikern är väldigt hård och dömande kan vi må dåligt och tänka mer negativt om oss själva än vad vi har anledning till. Vi kan då behöva jobba på att minska och mildra vår självkritik.

Mer läsning: Hur självkritik fungerar och hur det kan bemötas

Att bemöta den inre kritiken

Några förslag på vad du kan göra för att minska dina negativa tankar om dig själv:

• Försök vara snällare mot dig själv. Hur skulle du bemöta en annan person som var som du, eller i din situation? Oftast är vi schysstare mot andra än mot oss själva. Var mot dig själv så som du skulle vara mot andra.
• Tro inte på allt du tänker. Ifrågasätt dina tankar. Är de rimliga? Hur stor är sannolikheten att det är som du tänker? Vilka bevis och motbevis finns det? Kan du tänka på andra sätt?
• Fokusera på positiva saker. Vilka goda egenskaper har du? Vad är du bra på? Vad är du stolt över att du gjort, fast det kanske var svårt? Skriv gärna ner dessa saker i en dagbok.
• Jämför dig inte med andra. Idag är det, bland annat på grund av sociala medier, lättare än någonsin att jämföra sig med andra. Känslor av otillräcklighet och tankar om att vara misslyckad kan krypa inpå en när man ser andras lyckade fasader, och det är lätt att glömma att man inte ser vad som finns bakom ytan. Vad dessa “lyckliga människors” inre kritiker säger till dem får vi sällan veta.
• Ställ inte för höga krav på dig själv. Det är vanligt att ha ”överhöga krav” på sig själv – och därmed alltid känna sig otillräcklig. Vi har alla våra fel och brister. Om du har drag av autism, vilket jag antar eftersom du vill ha en utredning avseende det, så gissar jag att du dessutom mötts av för höga krav från andra i olika situationer.

Sök professionell hjälp om tankarna blivit ”övermäktiga” och bidrar till dåligt mående på olika sätt, exempelvis ångest eller depression. Du kan till exempel boka tid hos oss på PrataMera eller någon annan vårdkontakt.

Lycka till, ta hand om dig och var snäll mot dig själv!