Jag ser med ogillande och fördömande på mina egna fel och brister.

När jag känner mig nere brukar jag fastna i och grubbla på allt som är fel.

När saker och ting går mig emot, ser jag svårigheterna som en del av livet som alla går igenom.

När jag tänker på mina tillkortakommanden brukar jag känna mig isolerad och avskuren från resten av världen.

Jag försöker vara kärleksfull mot mig själv när jag upplever smärtsamma känslor.

När jag misslyckas med något som är viktigt för mig fylls jag av känslor av otillräcklighet.

När jag känner mig låg och nere påminner jag mig själv om att det finns många andra i världen som känner som jag.

I riktigt svåra stunder brukar jag vara hård mot mig själv.

När något gör mig upprörd försöker jag att hålla mina känslor i balans.

När jag känner mig otillräcklig på något sätt försöker jag påminna mig själv om att känslor av otillräcklighet är något som de flesta upplever.

Jag är intolerant och otålig gentemot de sidor av min personlighet som jag inte tycker om.

När jag går igenom en riktigt svår tid ger jag mig själv den omsorg och omtanke jag behöver.

När jag känner mig nere brukar det kännas som om de flesta andra förmodligen är lyckligare än jag.

När något smärtsamt händer försöker jag att betrakta situationen på ett balanserat sätt.

Jag försöker att se mina brister som en del av människans villkor.

När jag märker sidor hos mig själv som jag inte tycker om, förebrår jag mig själv.

När jag misslyckas med något som är viktigt för mig försöker jag förhålla mig sansat till det.

När jag verkligen får kämpa brukar det kännas som om andra människor nog har det lättare.

Jag är snäll mot mig själv i stunder av lidande.

När något gör mig upprörd dras jag med av mina känslor.

Jag kan vara lite känslokall mot mig själv i stunder av lidande.

När jag känner mig nere försöker jag närma mig mina känslor med nyfikenhet och öppenhet.

Jag är tolerant mot mina egna fel och brister.

När något smärtsamt händer brukar jag förstora upp det till orimliga proportioner.

När jag misslyckas med något som är viktigt för mig brukar jag känna mig ensam i mitt nederlag.

Jag försöker att vara förstående och tålmodig inför de sidor av min personlighet som jag inte tycker om.

Jag är ofta osäker på vad det är för känsla jag har inombords.

Det är svårt för mig att finna de rätta orden för mina känslor.

Jag har kroppsliga känningar som inte ens läkare begriper sig på.

Jag har lätt för att beskriva mina känslor.

Jag föredrar att analysera problem framför att bara beskriva dem.

När jag blir upprörd vet jag inte om jag är ledsen, rädd eller arg.

Jag är ofta förbryllad över hur det känns i kroppen.

Jag låter saker bara hända hellre än att förstå varför de händer.

Jag har känslor som jag inte riktigt kan sätta namn på.

Det är viktigt att ha kontakt med sina känslor.

Jag har svårt att beskriva vad jag tycker om andra människor.

Andra ber mig ofta att jag ska beskriva mina känslor bättre.

Jag vet inte vad som pågår inom mig.

Jag vet ofta inte varför jag är arg.

Jag pratar hellre med andra om deras vardagsaktiviteter än om deras känslor.

Jag föredrar lättare underhållning framför psykologiska dramer.

Det är svårt för mig att avslöja mina innersta känslor t.o.m. för nära vänner.

Jag kan känna mig nära en annan människa t.o.m. i stunder av tystnad.

Jag tycker det är till hjälp att titta närmare på mina känslor när jag ska lösa personliga problem.

Att söka efter en djupare mening i en film eller i en teaterpjäs förstör nöjet.

Jag kan samarbeta väl och lösa praktiska problem med min partner

Jag känner att jag kan berätta saker i förtroende för min partner

När jag och min partner inte är överens eller har en konflikt kommer jag snabbt över det

Hur ofta under den senaste tiden har du tänkt att er relation inte är bra

Hur ofta har du under den senaste tiden funderat på att separera från din partner?

Hur känslomässigt nära känner du dig din partner?

Hur nöjd är du sammanfattningsvis med er relation?