Läsarfråga 1
”Jag har varit med om flera hundra trauman. Jag kan inte längre se på otäcka filmer, höra otäck musik eller höra om mord, fast att det jag varit med om handlat om något helt annat. Jag blir liksom aldrig trygg. Men varför blir jag rädd så himla lätt och hur går det över?”
Läsarfråga 2
”Har fått diagnos PTSD. Händelserna som nu har kommit upp hände för 60 år sedan. Inga problem under hela mitt liv förrän för ett år sedan, när minnen började komma upp framför mig. Det gick så långt att jag blev tvångsintagen för psykos. Det hjälpte mot psykosen men inte PTSD. Jag vill ha hjälp NU och inte efter ett år med KBT-behandling. Min fråga är om jag kan börja med medicinering nu i stället för KBT, för att se om det hjälper för att lugna ner tankarna på det som hände? Det räcker med det jag minns från övergreppen i min barndom. Vill inte rota fram mer, som jag tror man gör med KBT.”
Hej och tack för era frågor!
Trauma innebär att vara med om något som skapar så mycket obehag, stress och chock att man inte kan hantera det med de strategier man tidigare använt sig av för att hantera olika händelser. Man kan uppleva att kroppen och hjärnan är kvar i händelsen, som en låst och fryst bild av verkligheten. Det är oerhört skrämmande och obehagligt. Efter en traumatisk händelse är det vanligt att hamna i chock eller att förtränga det som hänt. Nya erfarenheter kan trigga och väcka upp de känslor vi upplevde i den traumatiska situationen och vi kan drabbas av ”flashbacks” (återkommande bilder från situationen som vi inte kan sluta tänka på eller se framför oss).
Sådant som kan ge upphov till trauma är exempelvis plötsliga dödfall, att bevittna våld eller att vara med om en naturkatastrof. Att själv bli hotad till livet, bli utsatt för sexuellt våld eller att gång på gång bli utsatt för psykiskt eller fysiskt våld kan också ge upphov till trauma. Tidigare traumatiska händelser kan göra att man blir mer sårbar om något liknande sker igen.
Mardrömmar, starka negativa känslor som ilska och ångest, koncentrationssvårigheter samt fysiska symptom som magont och huvudvärk eller att man är väldigt spänd är vanligt vid PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Minnet av händelsen kan triggas av en lukt, en plats, en person eller något annat som kanske liknar något vi var med om vid den svåra händelsen. Detta kan leda till att vi börjar undvika vissa platser eller situationer så att dessa rädslor inte ska triggas igen.
Minnet kring traumat sparas inte som andra minnen. Traumaminnet blir isolerat och har inte kontakt med våra andra goda erfarenheter och förmågor. I stället hamnar man bara i de negativa minnena som kan triggas igång av ett ljud eller en situation. Terapin går ut på att koppla samman traumatiska minnen med resten av ens erfarenheter. Det kommer troligen alltid att väcka visst obehag att tänka på och påminnas av traumat men en del av målet med behandlingen är att göra händelsen mer hanterbar, genom att vi får en helhetsbild av verkligheten.
I en psykologisk behandling för PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) jobbar man med att gå tillbaka till minnet av händelsen och ”lösa upp den frusna bilden” och alla känslor som vi upplevde eller inte kunde uppleva i den situationen. Vi behöver väcka kroppen och sinnet till liv igen genom att möta oss själva i den situationen där vi blev förstelnade av rädsla, flydde eller försökte försvara oss. Att sedan komma ut på ”andra sidan” handlar om att få kroppen och hjärnan att förstå att ”JAG ÖVERLEVDE”, jag klarade situationen, jag tog mig därifrån till slut och jag lever och är inte kvar i den situationen längre. Återhämtningen brukar gå i vågor. KBT-terapi och EMDR (ögonrörelser) har visat sig ge god effekt vid behandling av PTSD. Medicin kan hjälpa vid PTSD för att minska nedstämdhet och ångest. Dock brukar man rekommendera samtalsbehandling också för att bearbeta det som hänt och kunna gå vidare.
Sömnsvårigheter, oro eller att man inte gör sådant som man tidigare tyckte var kul under en tid efter en svår händelse är normalt om man varit med om en kris eller svår händelse. Det behöver inte innebära trauma. Men om man efter ca 6 - 12 månader fortfarande mår dåligt, har svårt att sova, lider av återkommande mardrömmar, har svårt att klara av arbete eller koncentrera sig eller upprepat undviker vissa platser, så kan det handla om ett psykologiskt trauma och då är det viktigt att man söker hjälp.
Tveka aldrig att söka hjälp, om du lider av besvären från en svår händelse – det som hänt dig tidigare behöver inte avgöra hur du mår framåt.
Ta hand om dig!
