Det här med relationer alltså, så underbart och så svårt! Jag definierar mig som en utpräglat relationell människa, att bygga goda relationer med människor i min omgivning är liksom pudelns kärna för mig. Det är det som känns allra viktigast här i livet, något jag tycker att jag är bra på o när det skorrar i en relation så har det stor påverkan på mitt välmående. Dessutom är det viktig att känna en nära relation till platsen jag befinner mig på, sammanhanget där jag arbetar och liksom till helheten: samhället, mänskligheten, planeten.

 

Vissa forskare menar att roten till de flesta former av psykisk ohälsa hänger samman med att man tappat relationen till sitt sammanhang i något avseende och att det kan få förödande konsekvenser för hur man behandlar sig själv, andra människor och i förlängningen jorden vi bor på. Fredrik Livheim som är psykolog och forskare i klinisk neurovetenskap, beskriver i en intervju i tidningen Modern psykologi att: vi behöver öka vår förmåga att hantera komplexitet och många perspektiv, annars hamnar man lätt i copingstrategier av förenklat svart-vitt tänkande och polarisering. En del av lösningen kallas intellektuell ödmjukhet. Med det menas att vara öppen för nya perspektiv och idéer och att vara villig att ompröva sina egna åsikter. Fredrik betonar allvaret i frågan då forskning visat att bristande förmåga att hantera komplexitet och osäkerhet kan leda till undergång! Låg intellektuell ödmjukhet underminerar nämligen människors vilja till att förhandla o kompromissa. I det stora perspektivet kan alltså intellektuell ödmjukhet bidra till att vi kan skapa en bättre värld utan att förgöra oss själva. I det personliga perspektivet kan det göra att vi mår bättre och får bättre relationer. Walter Osika, psykiatriker och docent vid Karolinska Institutet som intervjuas i samma artikel, understryker att det parallellt med individuell utveckling av intellektuell ödmjukhet också måste ske en samhällsförändring i hur man värderar denna egenskap – annars är risken stor att de ödmjuka blir överkörda av dem som ser och utnyttjar ödmjukheten som en “svaghet”. 

 

Det här resonemanget slår an den röda tråden i den här podden och varför jag gav mig på att ta mig ton! Det är så viktigt att vi att vågar vara öppna inför varandra, både med styrkor och sårbarhet och göra det möjligt att få vara människa, vara osäker och göra misstag - för att kunna utvecklas och skapa kontakt! De här glasögonen har jag ständigt på mig och genom dem fick jag syn på en gammal bekant! I det här avsnittet samtalar jag med Sara Irisdotter Aldenmyr, professor i pedagogiskt arbete som forskar om lärare med fokus på etik, lärarroll, självförståelse och möten med elever. Sara berättar om otillräcklighetens etik och varför det är viktigt och hjälpsamt att tillämpa både inom läraryrket och i livet i stort!

 

Välkommen till ett spännande samtal!