"Hej! Jag tror jag har hypokondri sen ca 3 år tillbaka. Det går i perioder. Ibland är jag övertygad att jag ska dö i en allvarlig sjukdom. Jag kan också få för mig att någon i min familj är allvarligt sjuk, det har hållit i flera månader och varit nästan det enda jag tänkt på. En period var jag övertygad om att min pappa skulle vara med i en bilolycka, jag satt och uppdaterade nyhetssidor jätteofta för att se om det stod något om någon bilolycka. Varje gång det var någon gick mitt hjärta på högvarv och jag var säker på att det var han. Jag är så trött på denna oro! Vad kan jag göra?"
Hej och tack för att du kontaktar oss!
Du berättar att du haft stark oro kring din egen och andras hälsa och välfärd under några år. Om jag förstår dig rätt har oron varierat i intensitet, vissa perioder har den varit mer påträngande och andra har den varit mildare. Du ger exempel på stark oro för att du själv eller en närstående ska drabbas av en allvarlig sjukdom och dö samt katastroftankar om att din pappa skulle förolyckas. Som jag förstår det har du varit mycket upptagen med dessa obehagliga och ångestladdade tankar, inte mycket annat har fått ta plats. Du berättar också om beteenden som upprepats ofta, jag tänker på beskrivningen av täta kontroller av nyhetssidor för att se om några trafikolyckor rapporterats. Det är lätt att förstå att dessa tankar, känslor och beteenden orsakar mycket lidande hos dig.
Du skriver att detta började för tre år sedan. Hur såg livet ut då? Hur mådde du? Hur trivdes du i din livssituation? Hade något särskilt hänt eller kan du se att livssituationen sammantaget innehållit många påfrestningar? Stress, oro och långvariga påfrestningar kan resultera i en förhöjd grundspänningsnivå som kan ta sig uttryck i ökad oro inom olika områden.
Hur har du haft det tidigare i livet? Känner du igen dig i att du länge haft en tendens att oroa dig över din eller andras hälsa? Eller är detta något nytt som förbryllar dig? Har du under livets gång drabbats av smärtsamma separationer, förluster eller andra oväntade, stressande upplevelser? Även en oro som man själv upplever som orimlig eller oproportionerligt stor kan bottna i faktiska händelser. Då kan situationer, tankar, känslor osv som associeras med smärtsamma minnen trigga igång stark oro i nu-situationen, även om den i övrigt vitt skiljer sig från den ursprungliga situationen.
Känner du oro och ångest även i andra situationer än just tankar kring egen och andras välbefinnande? Blir oron påträngande inför separationer, avslut, sociala situationer, resor, prestation eller andra situationer? Det kan vara viktig information för att ringa in dina problem och vilken hjälp som är lämplig.
Du benämner dina problem som hypokondri, eller hälsoångest som det också kallas. Vid hälsoångest har man en stark, ihållande och återkommande rädsla för att drabbas av en allvarlig sjukdom. Man försöker ofta dämpa oron med hjälp av olika metoder: försäkra sig om att man inte är sjuk genom att läsa på nätet, söka sjukvård el prata med närstående (vissa gör det motsatta och undviker allt som påminner om sjukdomar och sjukvård), noggrant uppmärksamma och granska kroppen och dess signaler, överdrivet fokus på att upprätthålla en mycket hälsosam livsstil vad gäller kost och motion samt eventuell överkonsumtion av (natur)läkemedel, undvikande av allt som påminner om sjukdom (tv/film, nyheter, samtalsämnen). I din beskrivning känns några av de här sakerna igen.
Hur har ditt liv påverkats? Hur ser vardagen ut? Avstår du från umgänge, intressen eller arbete på grund av dina besvär? Om du känner igen dig i ovanstående beskrivning, har ett stort lidande och upplever att ditt liv begränsas är det lämpligt att du söker hjälp. Det finns god hjälp att få vid hälsoångest och du kan söka till din vårdcentral eller till oss om du önskar.
Lycka till!
Läsarfråga: Ställer en fråga åt min bror som har utmattningssyndrom. Han är orolig och rädd för allt och han har tappat sitt korttidsminne. Han jobbade som chef i 6 månader. Även innan dess har han alltid varit högpresterande. Undrar om han någonsin kan bli bättre? Han får antipsykotiska läkemedel och försöker ha bra rutiner nu.
Läsarfråga: "Hej, jag är en person som oroar mig för allt. Jag studerar och kommer ta examen om ett halvår, men redan nu tänker jag mycket på att jag inte har boende, jobb eller relation. "
Läsarfråga: Jag är sjukskriven efter en diskbråcksoperation. Jag har långvarig smärta sedan flera år och har behövt ta starka mediciner för att klara att jobba. Nu mår jag jättedåligt, klarar ingen fysisk kontakt. Min smärta har inte blivit direkt bättre efter operation men det är för tidigt att säga något än 5 veckor sedan operation. Har mer eller mindre ångest hela tiden och känner att jag och min man kommer längre ifrån varandra för varje dag som går. Vet inte var jag ska börja för att tackla detta?
