fbpx
Jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar
#

Fråga:

Hej

Jag klarar inte av att vara ensam och jag känner mig lämnad när min särbo gör saker med sina kompisar. Jag har aldrig klarat av att vara ensam och skulle vilja bryta det mönstret. Vad kan jag göra?

SVAR:

Hej

Din fråga är kort, varför mitt svar kommer att vara mer av en allmän karaktär då jag saknar detaljerade uppgifter om din bakgrund och din livshistoria för att ge ett mer nyanserat svar som skulle spegla just ditt dilemma med ensamhet.

Att känna sig ensam är ett dilemma som många människor brottas med i det moderna samhället. Och ensamheten har många nyanser och definitioner för de som känner sig ensamma och den upplevs således på olika sätt av människor. Att ha blivit frånskild, att ha lämnat en långvarig vänskap, att drabbas av sjukdomar, att ha fått gå i pension efter en ”lång och trogen tjänst”, att ha flyttat till en annan ort, en ny stad eller ett nytt land är några exempel på de otaliga livshändelser som får människor att känna sig ensamma. Ensamhet betraktas även av filosofer som ett av människors existentiella livsvillkor. Vi är ensamma inför livets stora förändringar och svängningar.

Den ensamhet som sipprar ut ur din korta beskrivning tycks ha att göra med hur du relaterar till andra människor inklusive dig själv. Det är förstås en spekulation. Du har alltid haft svårt att klara av ensamhet och den känns ännu mer påtaglig när din särbo och hans kompisar hittar på saker att göra. Om du nu fysiskt sett blir ensam kan det var så att situationen väcker tankar och känslor hos dig som kan vara smärtsamma att bära. Det är med andra ord inte själva situationen av att vara ensam som då tycks vara problemet för dig utan snarare hur du förhåller dig till din ensamhet, alltså de känslor och tankar som ensamheten väcker hos dig. Dessa tankar och känslor speglar nog din levnadshistoria bl a din relationshistoria. Om det gör ont i dig att vara ensam för att du tänker att du är lämnad så är din tolkning av situationen och den känsla som hänger ihop med denna tolkning, som skulle problematiseras och inte i första hand själva den faktiska ensamheten.

Hur har denna ”tanke att vara lämnad” uppstått i första taget och vilka är de känslor som sannolikt hör ihop med den tanken? Sorg, ledsamhet, ångest, rädsla etc? Hur kan ditt tidiga relaterande till andra viktiga personer under uppväxten och barndomen och dina senare relationer kasta ljus över den smärta som du upplever när du blir eller känner dig ensam som vuxen person? Dina tidiga upplevelser av ensamhet kan säkerligen ha betydelse för dina nuvarande upplevelser och kan förmodligen användas för att göra dina reaktioner mer begripliga.

Nästa led handlar om hur du hanterar en för dig situation präglad av ensamhet lik den som du beskriver i din fråga. Dina strategier om hur du handskas med ensamhet kan ha stor betydelse för om upplevelsen av ensamhet fortsätter att vara plågsam och vara förknippad med stort lidande för dig eller om du växer ur lidandet genom alternativa ”korrigerande” erfarenheter och känslor. Det händer inte så sällan att människor hanterar ensamheten genom ältande och grubblerier och genom diverse passiva förhållningssätt eller genom att sätta diverse negativa etiketter av dömande karaktär på sig själva och omgivningen. Dessa strategier brukar inte vara lönsamma i det långa loppet utan befäster passivitet och fördjupar lidandet.

Du kanske behöver skaffa dig andra sätt att hantera dina ensamma stunder. Man kan spekulativt försöka se den andra sidan av din plågsamma upplevelse av ensamhet. Den sidan som troligtvis signalerar ditt otillfredsställda, men helt naturliga behov av ”kompletterande” mänskliga relationer. Samtidigt som du kan börja med att förhålla dig till din upplevelse av ensamhet på ett mjukare sätt, med förståelse och medkänsla, så kan du även börja tänka ut hur du kan fylla dessa stunder med meningsfulla aktiviteter. Aktiviteter som ger dig en känsla av vitalitet, samhörighet och närvaro och som kan berika ditt liv med innehåll och mening t ex aktiviteter riktade på engagemang i andra vänskapsrelationer eller andra förehavanden som skapar livsglädje. Det handlar ofta om en balansgång mellan acceptans av att ensamhet gör ont i dig och handlingskraft för att fylla ditt liv med saker som du värdesätter och som hjälper dig vidare ur lidande in i ”mening”.

Slutligen vill jag hänvisa dig till en annan läsarfråga med tema ensamhet som jag har skrivit svar på. Du hittar den här.

Om du känner att du behöver stöd är du välkommen att höra av dig till oss eller boka en tid.

Lycka till!

Related Posts