Jag känner mig alltid ensam och ledsen

"Även när jag mår som bäst kommer alltid min depression tillbaka. Jag är ensam och vill gärna ha en flickvän och det är svårt att njuta av livet utan en. Jag känner mig alltid ledsen och ensam, vad ska jag göra för att må bättre?"

Hej,

Tack för din fråga. Ensamhet kan vara något positivt om man väljer det själv men om den blir påtvingad är det något som istället kan bli smärtsamt och ibland leda till att man blir ledsen och även deprimerad. Jag vet inte om det i ditt fall enbart handlar om en ensamhet ur relationssynpunkt eller även när det kommer till ditt sociala liv (eller både och), men utifrån det du skriver så är det tydligt att du väldigt ofta mår dåligt. Jag kan tänka mig att du upplever en frustration och kanske en hopplöshet över att den där dåliga känslan brukar komma tillbaka även när du mår som bäst? När man mår dåligt är risken stor att man drar sig undan vilket kan öka på upplevelsen av ensamhet och leda till ytterligare nedstämdhet. Det som dock framkommer är att det inte alltid är så, vilket känns hoppfullt, då finns det en förmåga att bryta och att ta sig ur ledsenheten.

Jag blir väldigt nyfiken på hur det ser ut med vänner, familj och jobb eller skola. Har du människor i din omgivning som du umgås med? Du skriver "jag känner mig alltid ensam" och då undrar jag om det kan röra sig om att du upplever dig ensam fast du inte är det? Det är väldigt stor skillnad på dessa två. Ibland kan exempelvis svårigheter eller ångest inför sociala situationer leda till att man isolerar sig och har svårt att klara jobb eller skola, relationer och socialt umgänge. Är det något du kan känna igen dig i? Om du fungerar bra i det sociala samspelet och har det okej med vänner och socialt umgänge kanske det kan handla om din upplevelse av att vara ensam? Det är inte alls ovanligt och tyvärr kan det leda till skuld och skam över att man inte borde känna sig ensam eller må dåligt när man har det bra för övrigt. Upplevelsen av ensamhet hör ihop de erfarenheter man har, ibland kan dessa vara kopplade till uppväxt och att man inte blivit sedd, bekräftad eller älskad. Utanförskap, exempelvis i skolan, är något som också kan påverka.

På din beskrivning låter det som en väldigt viktig del av ditt liv att kunna hitta och leva med en partner, och jag tror att många delar den värderingen med dig. Samtidigt kan jag uppleva på din fråga att du tycker att livet är på gränsen till meningslöst utan någon? Kanske kan det säga något om din situation om det stämmer? Om ensamheten i sig leder till ångest och annat obehag så är det inte konstigt att vilja ta sig ur den men det finns en risk att det blir på fel sätt.  Jag tror det är viktigt att inte försöka fly från något, en relation bör inte ses som räddningen från ett annat obehag. Om ensamheten leder till tankar på att inte duga eller räcka till, eller andra negativa tankar om dig, så är det förmodligen detta du behöver göra någonting åt.

Som du märker saknar jag mycket information om dig och din situation för att egentligen kunna ge ett bra svar på hur du ska hantera din situation. En återkommande ledsenhet kan också bero på helt andra saker än just ensamhet eller upplevelsen av att vara ensam. Om jag ändå ska nämna något så tror jag delvis att det är viktigt att själv förstå vad som sätter igång ditt mående och vad du gör när du börjar må dåligt. Det är viktigt att identifiera och bryta denna nedgående spiral. Om du drar dig undan försök att göra tvärtom - ring en vän och aktivera dig. Har du en rädsla över att vara ensam? Då tror jag att det är viktigt att möta den känslan och att inte fly från den på olika sätt. Du kan hitta lite fler konkreta råd under "vad kan jag göra själv" på texten om självkänsla som du kanske kan använda dig av just kring detta.

Det absolut bästa jag dock kan rekommendera dig i ditt fall är att ta hjälp av någon, antingen hos oss eller t.ex. på din vårdcentral. Börja med en bedömning för att se vad det rör sig om och hur du kan gå vidare. Jag är övertygad att det går att göra mycket åt den situation du befinner dig i.

Lycka till!