fbpx
Hur hanterar jag min brors självmord?
#

FRÅGA:

Hej!

Efter att ha varit försvunnen flera veckor påträffades min yngre bror död. Eftersom han strax innan försvinnandet hade gjort ett självmordsförsök så är det troligt att detta lyckades denna gång. (Han släpptes efter några timmar ut från den psykakut som han hade anlänt i ambulans till.) Under tiden som han var förvunnen har oron varit stor men hoppet är tydligen det sista som överger en. Jag befann mig i ett tillstånd som pendlade mellan överspändhet och lite mera lugn, som om naturen i mig ville spara på krafterna. Efter att han påträffats kände jag en slags apatisk känsla av overklighet. Sorg är förstås ständigt närvarande, ilskan som jag kände i början är helt borta. Förberedelserna inför begravningen gör dock att jag inte kan fly från den ofattbara insikten att jag aldrig ska få träffa min kära bror igen. Ju närmare den kommer känner jag att jag måste konfronteras med den ohyggliga verkligheten. Hur kan jag förbereda mig på att se allt i vitögat?

LÄS OCKSÅ: Är jag deprimerad?

SVAR:
Hej!

Tack för din fråga. Jag kände mig verkligen träffat av att läsa din berättelse. Du skriver kort och koncis och med insikt.

Det är ett mycket smärtsamt händelseförlopp som du beskriver med dina ord, smärtan sipprar ut ur varje ord och varje mening. Det är alltid ett mycket omvälvande trauma när en så nära anhörig som ett syskon tar livet av sig. De efterlevande brukar i regel drabbas av en chock och småningom av en tsunami av smärtsamma känslor bl a sorg och förtvivlan etc. Du beskriver även en stor rädsla och en stark oro under de veckor som han var försvunnen innan han påträffades död. Alla dessa känslor överväldigar det mänskliga psyket till den grad att man automatiskt avskärmar sig från den smärtsamma verkligheten för att kunna överleva. Allt kan då kännas overkligt precis som du beskriver.

Din beskrivning antyder även en intellektuell insikt om att den overkliga händelsen känslorna till trots har inträffat på ett brutalt sätt även om du för närvarande inte har förmågan att ta in verkligheten och bearbeta dessa känslor.

Hur ska du då kunna gå vidare? Att acceptera förlusten och sörja är den väg som människor i tusentals år har trampat på när nära och kära har gått ur världen. Sorgen brukar delas in i olika faser. Den första fasen är chockfasen där man förnekar verkligheten och har svårt att ta in informationen. Det är den fas som jag tror du, åtminstone delvis, befinner dig i. Andra fasen, reaktionsfasen, kommer sedan med starka känslostormar som ledsenhet, tårar och ilska och kan blandas med känslor av tomhet och apati. Du tycks börjat komma in i den fasen också. Sedan kommer bearbetningsfasen där man accepterar verkligheten och förlusten och inne i den sista fasen blickar man framåt igen, en s k nyorientering, man lever vidare och sorgen blir en integrerad del av ens historia.

Man ska sörja. Och sorgen är en process som brukar ta tid och varje sorg är unik. Intuitivt drivs man dock till att stänga av och fly, vilket inte hjälper i det långa loppet. Sorgen kan väcka rädsla och impuls till undvikande. Konfrontation med den smärtsamma verkligheten däremot gör den i längden mer tolerabel om du mobiliserar ditt sociala nätverk. Att sörja tillsammans med andra, t ex övriga familjen, kan göra det lättare att bära sorgens tunga börda. Att prata med någon om det inträffade och dess olika aspekter är också ett sätt att närma sig sorgen och smälta den. Det kan vara en medmänniska t ex en god vän, en diakon eller en professionell hjälpare som psykolog eller psykoterapeut.

En del av acceptansen kan handla om det faktum att han valde att gå vägen mot självmord även om hans val kan te sig obegripligt för dig och de andra efterlevande bl a för att det har tillfogat er en enorm smärta och förtvivlan. Acceptansen är en del av sorgeprocessen. Om du känner att du behöver mer stöd kan du överväga att ta kontakt med Riksförbundet för Suicid-Prevention och Efterlevandes Stöd som ger stöd till människor som förlorat en närstående i självmord.

Under den tid som du sörjer behöver du ta hand om dig själv. Fortsätt med dina dagliga rutiner men sänk kraven på dig själv då du känner dig trött och utmattad. Se till att du sover bra och har en fungerande vardag för övrigt. Ge dig själv, och sorgen, tid.

Related Posts

Leave a comment

13 − 9 =